People Are Strange

Människor är allt bra konstiga.

Och med människor menar jag väl framförallt mig själv.

Jag är hemma igen.

Äntligen kan man väl säga.

Tåget fick ju för sig att det skulle ha lite tekniska problem någonstans norr om Katrineholm så klockan närmade sig nio innan jag var det.

I och med att jag ju tyckte att det var lite jobbigt att ha så mycket människor omkring mig skulle man tro att jag skulle njuta av vara hemma i lugn och ro igen.

Fast så är det inte, jag saknar redan sällskap.

Men så hade jag extra trevligt sällskap på tågresan hem också, lagom dos av sällskap, inte 460 stycken andra människor i klunga.

En annan konstig sak är hur trots att jag övar mig i att se på mig själv, i speglar och på bilder och tycka att jag ser helt ok ut plötsligt kan se mig själv och tycka att jag är så ful att jag inte förstår att någon ens orkar se på mig.

En sån dag hade jag i dag. Faktum är att det oftast händer mig när jag bor på hotell och/eller umgåtts i stora sällskap.

Och det här skriver jag inte för att ni ska säga emot, säga att jag inte alls är ful, jag vet att det går över och att jag kommer tycka att jag ser ok ut igen, jag undrar bara om jag är den enda som råkar ut för det?

7 thoughts on “People Are Strange

  1. Herregud, inte är du ensam om att känna så. Ibland blir jag rädd när jag ser mg själv i spegeln, ibland förfärad, ibland nöjd och ibland t om positivt överraskad (de dagarna åker jag hiss extra mycket för att se mig själv i hisspegeln ;)).
    Kram

  2. Det har nog alla tror jag. Och att det händer på hotell i stora sällskap kanske kan bero på att alla de andra ser man på håll, kanske för första gången, ser inte detaljer och nära. Sig själv har en koll på, varenda liten rynka. Alltså finns det sannolikt en hel mängd personer som ser på mig på samma vis tänker jag, så där snygg alltså, som jag uppfattar andra. Kram på dig och trevlig helg

  3. njaa, i stora sällskap kan en alltid se nån som en tycker ser mer anskrämlig ut en själv. så det är lite uppåtboost! men allvarligt talat, har jag kommit förbi dom där tankarna och räknar enbart insidan. och jobbar med den. nån gång kan jag känna mig ful nån sekund, men inte mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s