Station to Station

Jag ber om ursäkt för bloggtystnad men jag är på konferens.

Det är jobbigt att vara på konferens, ni vet, lyssna hela dagen och dansa hela natten.

Vi började lugnt och civiliserat nog i och med att vi åkte tåg från Stockholm till Göteborg.

Det är så skönt att åka tåg, mycket färre stressmoment jämfört med att flyga.

Egentligen hade jag tänkt sova eftersom jag vaknat en gång i timmen hela natten på grund av rädslsa att försova mig.

Men jag hade ju köpte en stor och god caffe latte på Starbucks och hela tågvagnen var full av trevliga kollegor så någon sömn blev det inte.

 

Väl framme i Göteborg bussades vi till Gothia Towers där jag fått ett rum på trettonde våningen i torn tre.

Att jag fått ett rum på just det våningsplanet oroade mig inte.

Däremot blev jag lite konfunderad över att bäddsoffan var utbäddad och undrade om jag skulle få sällskap på rummet.

 Efter incheckningen och en snabb lunch inleddes själva konferensprogrammet och sedan dess har det gått i ett hela tiden.

Det är intressant och roligt och ganska tröttsamt och fullt med frestelser överallt och hela tiden.

Först ställde de fram såna här:

 

Och jag lyckades på något sätt låta bli att äta någon.

Då satte de fram såna här:

 
Och på något sätt lyckades jag motstå dem också.

I själva verket har jag varit riktigt duktig med maten utom till middagarna då jag ätit nästan allt som bjudits.

Och druckit vin.

Å andra sidan dansade jag en hel del i går.

Vilket fick konsekvensen att jag vaknade flera gånger i natt med kramp i vaderna, fötterna och fram på skenbenen.

Men det var det värt, det är verkligen roligt att dansa.

I kväll har vi ätit middag på 29:e våningen med magnifik utsikt.

 

I kväll blir det ingen dans för mig, jag sitter redan i sängen.

Jag är fortfarande ensam på rummet och efter att ha varit i sällskap av 460 kollegor, med allt vad det innebär i form av trängsel och hög ljudnivå är ensam precis vad jag behöver just nu.

I morgon kör vi i gång 8:30 för en sista intensiv konferensdag innan det blir dags att ta tåget hem till Stockholm igen.

  

6 thoughts on “Station to Station

  1. Lika bra att låta bli, man blir bara lätt illamående eftersom man ju dessutom sitter still hela dagen.

    Hoppas du får en bra sista konferensdag idag, här hemma har vi en sagolik vinterdag!

  2. bra att du har kul!! och duktig med stor motståndskraft! det hade jag nog inte klarat. kanske att jag åtminstone hade tagit av den ena!

  3. Vad är det med ben på damer i sin bästa ålder??? Jag kan få ktamp av att sträcka mig… Känns inte ok😦

  4. Anna lever i dag – Det gick faktiskt bra ända till tågresan hem. Som gick halvdåligt.🙂
    Tant Augusta – Du har helt rätt, men det är ju aldrig så svårt att låta bli sånt där som under konferenser. De är så dränerande på något sätt att jag alltid är sugen på något. Sista konferensdagen blev dag och i dag har jag njutit vintervädret om än bara med en stillsam promenad.
    I mitt huvud – Ja, de där kramperna är jobbiga. Och då hade jag ändå ätit bananer.😉
    Bella – Nästa dag såg det ut som om de tänkte ställa fram mini-vaniljdoughnuts och då höll jag mig borta från fikaborden för det hade jag nog inte kunnat motstå.🙂
    Åsa – Nej, det är väldigt dumt, den som uppfann det borde åka i fängelse.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s