It’s All Coming Back To Me Now

I går både när jag åkte till och från jobbet tänkte jag att det här med att åka kommunalt väl inte är så illa ändå.

Även om jag frös medan jag väntade på tåg och när jag promenerade.

Och trots att det klev på och satte sig tre män vid mig som luktade så mycket cigarettrök att det började klia i halsen.

Men nu minns jag varför jag blev så kär i min bil och slutade åka kommunalt.

När jag kommer till Östra Station är det redan 25 minuter sedan jag gick hemifrån.

Och då är det 19 minuter kvar tills mitt tåg ens ska gå.

Tåget tar sedan normalt mellan 15 och 20 minuter beroende på vilka stationer det ska stanna på.

När jag kör bil tar det mig normalt max en halvtimme från dörr till dörr.

Och så får jag veta att det står ett trasigt tåg i vägen för vårt så nu står jag på en perrong igen och vem vet när jag kommer fram till jobbet.

Ge mig tillbaka min bil!

4 thoughts on “It’s All Coming Back To Me Now

  1. Till och från jobbet kör jag sällan, för dels spar jag ingen tid på det och dels är det hopplöst med p-platser. Men jag vill inte vara utan min bil på fritiden!!

  2. I mitt huvud – Halv åtta gick jag hemifrån och först 09:15 (drygt) klev jag in på kontoret. Hade jag kört bil hade jag varit på kontoret före åtta och alltså haft 45 minuter till godo att använda till att leta parkeringsplats på kvällen om så skulle behövas.😉 (Nu tror jag att jag hade exceptionell otur i morse, men ändå… Det är just den där oberäkneligheten jag har svårt för.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s