Comme un igloo

Som alla andra försöker jag nu ta in det fruktansvärda som hänt i Paris.

Det är för mig obegripligt hur människor kan se någon mening med att genomföra illdåd av den här typen.

Och det är också svårt att se hur det otäcka blir bränsle för dem som vill öka avstånden mellan människor, dela upp oss människor baserat på ursprung eller religion.

Det känns som om hela jag fryser till is, jag känner mig rädd och maktlös och sorgsen.

Men samtidigt är det ju som om hjärtat börjar glöda hetare än någonsin.

Världen omkring mig exploderar och människor genomlider obeskrivliga fasor och här sitter jag och är för feg för att ens tala om för dem som är mig kära att de är det.

Jag tänker försöka att snöblock för snöblock riva den igloo jag gömmer mig i.

Våga vara den som bekänner min kärlek utan rädsla för avvisande och den smärta som det innebär.

Men det kommer att ta tid, jag har gömt mig länge.

Så för nu nöjer jag mig med att säga det här i bloggen:

JAG ÄLSKAR DIG!

Och som avslutning en hyllning till Frankrike.

Paris och Frankrike har redan genomlidit och inte låtit sig tyglas av attacken mot Charlie Hebdo.

Jag hoppas att inte heller detta dåd ska ta kål på det ‘Joie de vivre‘ som jag förknippar med Frankrike och dess invånare.

Och att vi alla hjälps åt att sprida kärlek istället för hat.

4 thoughts on “Comme un igloo

  1. Christine –❤
    About Alice – Tack detsamma och jag ser också fram emot det.❤
    I will not keep calm… – Visst är det konstigt? Att för dem är det helt logiskt och rättfärdigt. Det är ju det som är så skrämmande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s