I can see clearly now

Nu ser jag inte bara golvet i klädkammaren, jag kan även se golvet i källarförrådet.

Allt tack vare Malin och Ronnie som kom hit med släpkärra och hjälpte mig få iväg saker till soptippen.

Det känns ju bra.

Att ha fått undan en surdeg och att ha så fina vänner.

Men bortsett från det fortsätter mitt otursstim.

Provade en kofta i kväll som jag köpte i går.

För ganska många pengar.

Och fastnade med ett armband — som jag verkligen inte trodde det gick att fastna med — vilket åstadkom ett så stort hål att koftan är helt förstörd.

Det värsta är att jag inte ens blir upprörd över det, som om jag liksom inte förväntar mig något annat än att allt ska gå åt pipan.

Det är förresten rätt åt mig för jag behövde verkligen inte en till kofta.