Riding the Soul Train

På 80-talet var jag ute och festade en hel del. 

Jag och mina tjejkompisar kunde dansa till långt in på småtimmarna flera kvällar i veckan.

Bland dem som var med då fanns Veronica, Filippa och Lena.

Någon gång i våras gjorde vi ett försök att festa som förr som slutade i ett slags anti-klimax då det ställe vi tänkt gå till visade sig ändrat inriktning.

Men i går kväll gjorde vi ett nytt försök, den här gången hade fått tips om att Soul Train på Cafe Opera skulle passa oss.

Vi hade också fått höra att det skulle vara massor med folk och köer så vi skulle ses redan före 17 i Kungsträdgården.

Jag hann alltså inte met än att rufsa till håret lite och byta skor efter att jag åkt hem från jobbet och parkerat bilen, men jag var glad och förväntansfull.

  
Efter en långsam bussresa genom ett trafikstökigt Stockholm träffade jag de andra på Piccolino.

Vi stärkte oss med något att äta och dricka och envisades med att sitta ute även om det verkligen var på gränsen till för kallt.

  
Så klockan var väl inte ens 18 när vi gick till Soul Train.

Det var ganska mycket folk i baren som låg i en utomhusdel men inga köer och inte mycket folk alls.

Vi lyckades till och med få sittplatser i den delen där själva dansgolvet — vilket för övrigt var onödigt litet — fanns.

  
Där satt vi och försökte prata samtidigt som betraktade människor allt eftersom stället fylldes.

  
Och det blev verkligen fullt, speciellt på dansgolvet, där var det trångt, stökigt och varmt.

Framförallt varmt! 

Men visst var det roligt att dansa, trots att det efter ett tag mest handlade om att bli knuffad hit och dit av svettiga människor.

Och skorna fungerade faktiskt hela kvällen, och jag hade inte behövt oroa mig; jag var inte den enda med Converse.

  
I själva verket var det väldigt stor blandning vad gäller stilar och typer av människor, mycket mer Finlandsbåt än Stureplan.

Och en mycket hög genomsnittsålder, snudd på för hög bland männen i min mening.

Strax innan 22 när stället ändå skulle ändra inriktning gick vi till loungen på Nobis på Norrmalmstorg.

Där satt vi bekvämt, drack kaffe, åt tiramisu och kunde äntligen prata och faktiskt höra vad de andra sa.

På det hela taget en mycket trevlig kväll.

Men jag kan nog tänka mig att testa några andra ställen innan jag går tillbaka igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s