Jag gråter inte längre

Tack för all förståelse och sympati, men nu gråter jag inte längre.

Malin kom som en räddande ängel och tog helt sonika med sig mig till Nykvarn.

Här fick jag trevligt sällskap och god middag, grillat minsann; något jag som lägenhetsboende uppskattar massor.

Dock var foten inte så glad efter ganska lång tid i golvläge så nu ligger jag på Malins och Ronnies säng.

Foten har smorts in med antiinflammatorisk gel och lagts på tre kuddars höjd.

Den gör fortfarande ont men inte alls som förut och snart kanske jag vågar migrera till soffan.

Malin har hotat — lovat? — att droga mig rejält till natten så i morgon kanske jag är redo att skutta runt i en schottis.

Jag hoppas att jag ska kunna gå utan att börja gråta åtminstone, jag har planer som jag ogärna vill avboka.

3 thoughts on “Jag gråter inte längre

  1. EvaH – Tack för tumhållandet, jag tror det fungerat! Jag vill inte bli övermodig men jag känner inget behov alls av att gråta när jag går längre. Jag haltar och går väldigt, väldigt långsamt men jag vill inte gråta.🙂
    I will not keep calm… – Vi tycker väldigt mycket om Malin.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s