Det finns en anledning

Just nu känner jag en viss längtan att inte försöka mer.

Att dra mig tillbaka och hålla mig hemma i soffan.

Inte interagera i onödan med andra människor.

Slippa känna mig bedömd och otillräcklig.

Jag inser att det är en strategi som inte kommer att leda till några storverk.

Men jag kan inte tycka att min nuvarande lett mig så mycket närmre det jag önskar mig heller.

Och det finns en anledning till att det heter just bekvämlighetszon.

Det känns som om jag kämpat så länge nu.

Och att få höra att jag fortfarande är långt ifrån acceptabel dränerar min energi.

Kanske kommer jag aldrig att nå fram?

Kanske borde jag nöja mig med det jag har?

6 thoughts on “Det finns en anledning

  1. Hör nu här… Du är på väg, rätt vad det är händer det – när du minst anar det. Kram ( nedrigt att jag var i Stockholm utan möjlighet att träffa dig, det hade jag velat… )

  2. Om du tänker vara på topp jämt så tänker jag sluta läsa din blogg, för jag orkar inte med perfekta människor.

    Och hur ska du kunna veta att du är på topp om du inte besöker botten nån gång ibland? Därmed inte sagt att botten måste vara lika djup som den där graven i havet, vart det nu var. Det räcker gott med ett litet potthål, typ att slitlagret har släppt från det bundna bärlagret för att använda asfaltstermer.
    Hoppas vi ses snart! Kram

  3. Men alltså, vem tusan är det som säger att du är långt ifrån acceptabel?? Om det är någon som faktiskt sagt så så se till att hålla dig på säkert avstånd från hen, en sådan person vill man inte ha i sitt liv! Jag tror att du har lagt in din egen tolkning i något som sagts och gjort det mycket värre än vad som menats för jag har väldigt svårt att tro att någon skulle anse att du inte är acceptabel. Däremot att du inte är rätt för just den personen är något helt annat och hur mycket det än suger så är det inget man kan göra något åt själv. Ta en paus, roa dig enbart för din egen skull ett tag och samla lite krafter! Kram!

  4. Åsa – Jag börjar känna mig för gammal för att orka tro på ‘när du minst anar det’ längre.🙂
    Morelia – Tack.🙂
    Tess – Slitlagret, bärlagret… Ok… Jag fattar… inte alls.😉 Jag hoppas också att vi ses snart. Kram.
    Karin – Det var inte en specifik person, mer min slutsats av flera olika uttalanden och saker som hänt. Kram.
    I will not keep calm… – Du ÄR helt klart INTE en karl.😉 Kram❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s