Jag läser igen

I natt var jag uppe och kräktes.

Va, kräktes? Skulle inte det här handla om läsning, tänker ni.

Jo, men det hänger ihop.

Jag hade en till hetsätarattack i går kväll.

Och om man ska ägna sig åt sånt är det nog inte så smart att hänge sig åt överblivet juleskum och lakrits med chili.

Jag är nämligen inte en sån som hetsäter och kräks.

Jag avskyr att kräkas. Avskyr med så stora och feta bokstäver att det i princip är likställt med hatar.

Men magen tyckte tydligen lika illa om stora mängder av ovan nämnda intag.

Så jag vaknade vid halv tre i natt och hade både ont i magen och mådde illa, men då tänkte jag inte alls kräkas.

Absolut inte tänkte jag det.

I stället tänkte jag att om jag försökte läsa lite skulle tröttheten trumfa magproblemen och jag skulle somna om.

Först försökte jag med ‘How to build a girl’ av Caitlin Moran.

Eftersom jag tyckte att hennes tidigare böcket var jätteroliga och något roligt väl skulle vara en bra avledning.

Men där var det en som var jättefull och skyfflade i sig pasta bolognese med ärtor och det var inget jag ville föreställa mig.

Så jag la den åt sidan och plockade istället upp ‘Gods of Guilt‘ av Michael Connelly.

Och den fungerade mycket bättre.

Sedan tog dock kroppen över och jag tillbringade en del tid i badrummet.

Efter det blev det ännu svårare att somna om, att kräkas ger eftereffekter som för mig är ännu äckligare än att må illa.

Så det var inget annat att göra än att fortsätta läsa.

Och nu tror jag att jag är inne i det igen, vilket ju får sägas vara en välkommen bieffekt.

Fast precis nu läser jag inte.

Just nu är jag med i ett telefonmöte med jobbet.

Flyttat bilen har jag också gjort.

Eftersom jag nog bara sovit två timmar i natt är risken överhängande att det blir mer sova än läsa när telefonmötet är slut.

Men jag längtar faktiskt efter att få fortsätta läsa boken och det känns så skönt.

5 thoughts on “Jag läser igen

  1. Jag HATAR också att kräkas. Håller emot in i det sista. Vägrar. Skitdumt. För man mår ju oftast bättre efteråt. Dessutom har jag en fobi att folk ska kräkas på mig på tunnelbanan. Vill helst sitta med ryggen fri så ingen kräks på mig. Det konstiga är att det är just tiden innan någon kräks som jag tycker så illa om, som jag blir stressad av. Hemma med ungarna också. NÄr de väl kräks, inga problem alls att ta hand om spyorna. Men innan – hu!

  2. Mrs E – En otippad effekt men mycket välkommet, jag har saknat att läsa.
    I will not keep calm… – Alltså jag tycker inte om när någon kräks heller, överhuvudtaget tycker jag inte om kräks. Fast jag har ännu inte haft fobi att någon ska kräkas på mig på tunnelbanan, däremot på flygplan.

  3. Hua, jag HATAR oxå att kräkas, men har inte gjort det på M Å N G A år som tur är!
    Hoppas att läsning, och soligt väder kanske kan få dig på lite bättre humör.
    Kram

  4. I mitt huvud – Nu hoppas jag att det ska dröja länge igen innan jag ska behöva kräkas. Och jag är redan på bättre humör, tack vare läsning och goda vänner. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s