Sånt är livet

Å ena sidan är det ju charmen med livet att det går lite upp och ner.

Utan regn skulle solskenet inte vara så uppskattat.

Men ibland kommer utförsbacken lite tidigare än jag är beredd på.

Förförra veckan kände jag något jag inte känt på mycket länge.

Och jag gick in i det med öppna armar, vägrade spelade några spel.

Gjorde sånt jag nog inte gjort sedan jag var i 20-årsåldern.

Det kändes bra.

Det kändes lovande.

Nu verkar det som om något ändå gick snett.

Det är klart att det känns trist.

Men som tur är har jag mycket roligt inplanerat framöver.

Rätt som det är befinner jag mig på toppen igen.

Eller hur?