En stilla glädje

Jag vet inte när det hände eller vad som fick det att hända men det känns lite som om jag kommit ut ur tunneln nu.

De beslut jag nu tar; att ta initiativ till sociala aktiviteter, säga ja, hålla i gång — ja, helt enkelt att fokusera på och öka förekomsten av sånt som gör mig glad — har börjat få resultat.

Det bor som en stilla glädje i mitt bröst nu, en känsla av att jag duger och att allt kommer att falla på plats för att jag själv kommer att se till att det blir så.

Oj, vad många gånger jag kommer att falla tillbaka i gamla, negativa tankebanor och tycka att allt är hopplöst, det är nog ofrånkomligt för livet är ju faktiskt ingen dans på rosor.

Men jag tror det blir kortare dippar nu och att jag snabbt kommer igen.

För jag vet vem jag vill vara nu och tänker baske mig se till att vara det också.



7 thoughts on “En stilla glädje

  1. Men vad bra och när du känner att det är en dipp så finns vi här och styr dig mot rätt tänk så att du knappt märker att det ens var en dipp!

  2. I will not keep calm… – Tack. Vi får finnas där för varandra när det dippar.❤
    Åsa – Tack för att du kommenterar och peppar. Kram.
    Mrs E –🙂
    I mitt huvud – Det känns bra.🙂
    About Alice – Bloggvänner är den bästa av uppfinningar.❤
    Linda – Det är lite som när man gått och dragit på en förkylning som aldrig vill gå över och så plötsligt en dag inser man att man är frisk. Och hur skönt det känns att vara frisk. En fin känsla.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s