Otur och två ska man vara

Jag gjorde en liten utflykt till Mio Möbler i dag.

Det var en lampfot som jag spanat på länge, flera år faktiskt, som jag äntligen bestämde mig för att jag skulle köpa.

Den var slut.

Den var helt och för alltid slut.

De hade reat ut de sista för bara några dagar sedan.

Det var lite surt.

Men det gjorde att jag bestämde mig för att faktiskt slå till på en bokhylla.

Utifall att jag annars skulle fundera så länge på den också att den skulle ta slut.

Det var på håret att jag fick in den i bilen.

Och jag tog faktiskt hissen upp när jag kom hem.

Att bära ett två meter långt paket, ensam, uppför tre trappor kändes inte möjligt.

Däremot tänkte jag att det skulle vara möjligt för mig att montera nämnda hylla på egen hand.

Icke, sa Nicke.

Eller snarare monteringsinstruktionerna.

Och det visade sig också vara alldeles för svårt att balansera de olika delarna och skruva samtidigt.

Två ska man vara uppenbarligen.

Jag får väl ringa pappa.

Det finns väl ingen åldersgräns på det?

3 thoughts on “Otur och två ska man vara

  1. Det finns ingen åldersgräns för att ringa pappa. Men är man bara envis som en röd gris (som jag är) så kan man förmodligen sätta ihop den där bokhyllan själv. Därmed inte sagt att det är rätt eller ens särskilt bra att vara så envis.

  2. Nej, nej, ingen åldersgräns alls på det! Jag ringer fortfarande pappsen (Eller M…) när möbler skall monteras. Eller skruvas upp på en vägg…. Eller när bilen går sönder… Eller nåt annat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s