Det svåraste

Jag tog mig samman i går, trots förkylning och den medföljande känslan av att bara vilja stanna under täcket, och åkte för att träffade Malin.

Det är alltid lika skönt att tillbringa tid med Malin. Hon lyssnar alltid, avfärdar aldrig mina känslor och kommer med kloka inspel.

Och så är hon snäll också och berömmer mig, vilket förstås är trevligt.

Nu sa hon att hon var imponerad av att jag återgått till Viktväktandet efter att jag tappade sugen och hoppade av ett tag över julledigheten.

Men det tycker jag faktiskt inte känns så svårt; det är ju något jag, åtminstone oftast, har total kontroll över själv.

Nej, det jag tycker är svårast nu är min längtan efter kärlek.

Att hitta kärleken känns ju verkligen inte som något som jag kan åstadkomma av egen kraft.

Det enda jag kan göra är att vara mig själv, fortsätta försöka bli mitt bästa jag, vara så socialt aktiv jag kan och ha förtröstan och tålamod.

Och att ha tålamod — det tror jag att jag erkänt förut — är verkligen inte inte något jag är särskilt bra på.

Men det känns onekligen lite lättare när jag fått kvalitetstid med en fin vän.

Vänskap är ju också en slags kärlek och vänner börjar jag ha ganska många i mitt liv.

Inte minst tack vare bloggandet.

Så nu kanske jag klarar att vara lite tålmodig.

Åtminstone i några dagar.

7 thoughts on “Det svåraste

  1. Japp, kärlekslängtet är tufft, men kanske ändå lite skönt att det finns där. Tänk vad tråkigt att gå runt och inte ens längta efter det… Kram

  2. Mrs E – Jag vet inte. Ibland känns det lite som att gå och längta efter att vinna storvinsten på Lotto; visst kan det hända, men sannolikheten är ganska liten. Kram.

  3. Jag vet att folk sade till mig när jag var singel ( och det är det som jag varit mest av i livet) att man skulle vara öppen för nya människor men inte desperat.

    Den balansgången var …. intressant.

  4. Hur lätt är det att verka intresserad och ointresserad på en gång? Rätt som det är står han eller hon i din väg – jag är säker. Det kan vara den mest otippade (var det i mitt fall – chefens chef:-/ )

  5. Alice – Det är en snudd på omöjlig balansgång. Visa intresse, men inte för mycket. En del säger att jag inte träffar någon för att jag är för kräsen, andra för att jag är för desperat. Jag anser inte att jag är varken det ena eller det andra.
    Åsa – Hoppas du har rätt. Fast chefens chef tror jag inte är aktuellt.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s