Vantrivsel

Jag är väldigt mycket den typen av person som skulle säga att mitt hem är min borg.

Mitt hem reflekterar mig, det är där jag trivs bäst och känner mig lugn och trygg.

Men inte just nu.

Just nu står inte saker på sin rätta plats och främmande människor har nycklar till och har vistats i min lägenhet.

Det är ju inte ens jag som anlitat dem utan bostadsrättsföreningen så jag vet inte vilka de är, har knappt hälsat på dem, bara sagt hej när vi stött ihop på gården eller trapphuset.

När jag kom hem i dag hade de inte låst överlåset och tre av mina fönster är täckta med såna där vita, tältliknande saker.

Hoppas de blir snabbt färdiga så att jag kan koppla av igen här hemma.

IMG_7872.JPG

12. Hepp! Dagens filmtips!

Nu var det ett tag sedan jag var på bio.

Och de filmer jag sett i modern tid har jag ju redan skrivit om här i bloggen.

Så i dag tänker jag tipsa om en klassiker; en Hitchcockfilm.

Originaltiteln är Dial M for Murder, den svenska titeln Slå nollan till polisen.

I princip hela filmen utspelar sig i en lägenhet och jag vill helst inte beskriva handlingen, men 1998 gjordes en modern version, Ett perfekt mord, med Michael Douglas, Gwyneth Paltrow och Viggo Mortensen.

Jag tycker dock att originalet med Grace Kelly i den kvinnliga huvudrollen är vassare. Mer psykologisk skärpa och spänning än sex och våld.

Så dagens filmtips från mig är Slå nollan till polisen.

IMG_7875.JPG

———————

Det här inlägget är en del av Onekligens bloggutmaning ‘En bloggrubrik för varje dag i november’.

Hyfsad nöjdhetsfaktor

I går kväll hann jag knappt blogga eller kolla dejtingsidorna.

Jag gjorde nämligen såna där saker som jag inte alls vill göra.

Men som borde eller måste göras.

Både i går kväll och faktiskt i förrgår kväll var jag ute och promenerade.

Det är förebyggande åtgärder eftersom jag vill kunna släppa lite på kontrollen vad gäller mat och dryck i helgen.

Nöjdhetsfaktorn på att jag kommit ut och gått två kvällar i rad trots mörkt och ruggigt är mycket stor.

Liksom träningsvärken i rumpan. Det är något med de där nya skorna som verkligen aktiverar rumpan när jag går.

Och det är väl bra.

I går kväll flyttade jag även undan alla saker i och framför fönstren.

Eftersom de vill in och renovera mina fönster. Bara utsidan tyvärr, på bostadsrättsföreningens uppdrag.

Så nöjdhetsfaktorn med att ha gjort det är låg.

För nu känns det lite som ett möbelupplag hemma.

Men det var ju tvunget.

Och jag fixade allt, till och med att flytta och ställa en soffa på högkant, helt själv.

Trots att Facebook Messenger plingade inbjudande av tjejkompisarnas galna konversationer mest hela tiden.

Sammantaget får nöjdhetsfaktorn sägas vara hyfsad.