Fatalist, javisst!

Det finns saker jag tror på.

Som att man måste ta ansvar för sin egen lycka, inte förvänta sig att någon annan ska göra en lycklig.

Att man inte kan göra någon annan lycklig, på sin höjd kan man föra in kärlek och omtanke i deras liv och hoppas att det kan bidra till någon slags välbefinnande.

Och så tror jag på att man bara kan vara sig själv och att man måste tro på att alla beslut man fattar är de riktiga.

Hur mycket man ifrågasätter eller kanske till och med ångrar vissa beslut så var det beslut man tog det som kändes som det enda riktiga just när man tog det och därför var det rätt beslut.

Eller saker man sagt eller gjort. Om intentionen var god så är allt bra.

Men när det känns som om jag faktiskt gjort någon ledsen då önskar jag ändå att jag gjort på något annat sätt.

Fast jag försöker att trots allt vara lite snäll mot mig själv och och tänker att för att överleva i den här världen måste man förbaske mig vara fatalist.

Que sera, sera – Whatever will be, will be.

Eller hur?

Det var ju bara det där med tålamodet…

Inte min bästa sport; att ha tålamod.

2 thoughts on “Fatalist, javisst!

  1. Klart man måste ta ansvar för sin egen lycka. Först då kan man också göra någon annan lyckligare. Åh det där med tålamod behöver jag också öva på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s