Burn, baby, burn

Jag var alltså i gurkstaden, det vill säga Västerås, i går och i dag.

Vi hade en teamträff, som vi säger på svengelska, bland annat presenterade jag resultaten från en marknadsundersökning.

Men mest handlade det om kommunikation och värderingar och att ytterligare svetsa ihop oss som medarbetare.

På eftermiddagen hade vi en fantastisk föreläsare som engagerade oss och fick oss att tänka efter.

Bland annat sa han en sak som fick mig att inse någonting:

För att få andra människor att brinna måste man brinna själv.

Jag kunde inte låta bli att tänka på mannen från förr och det som hände och om det kanske till del berodde på min tendens att vara återhållsam.

Framförallt när det gäller relationer är det inte det att jag inte brinner, men att jag kan vara för feg för att uttrycka det.

Jag fick mycket annat att tänka på också när det gäller kommunikation och värderingar och nya föresatser.

Efter arbetsdagen blev vi i olika lag utskickade på en slags skattjakt som tog oss till olika sevärdheter i Västerås.

Ett av de sista uppdragen var att handla ingredienser till olika delar av en måltid.

Mitt lag skulle hitta på en förrätt samt all dryck till hela middagen.

Sedan samlades vi alla i Puustellis lokaler som ligger i ett jättefint gammalt hus där vi själva skulle tillaga kvällens middag.

Naturligtvis hade de kreativa arrangörerna av vårt möte tänkt ut en twist på det hela och mitt lag fick de ingredienser som var tänkta till huvudrätt.

Utan att få veta vad de som köpt dem tänkt sig att det skulle bli!

Spännande och roligt och de vassaste knivar jag någonsin använt — men samtliga fingrar är oskadda — och på något sätt lyckades vi trolla ihop en fantastisk måltid.

Den åt vi sedan på något som heter Intiman; en lokal inredd som någons gillestuga (jag älskade det!) där vi blev underhållna av live-musik, umgicks och även målade en tavla.

Till slut vandrade vi genom natten till hotellet, där jag sov gott i en smal hotellsäng men vaknade med ont i halsen; det var kallt i Västerås i går.

Fast det var det värt; ett mycket minnesvärt möte och jag är nu lite kär i Västerås.

IMG_6916.JPG

IMG_6913.JPG

IMG_6914.JPG

6 thoughts on “Burn, baby, burn

  1. Västerås är ju fint, framför allt om man bortser från 60-talsresterna som finns lite varstans. Nyfiken som jag är och i ständig jakt på bra inspiratörer – vem var föreläsaren?

  2. Åsa – Precis vad man behöver när jobbet börjat gå lite på rutin och hösten kommit på riktigt.🙂
    Spader Madame – Västerås fick mig på fall helt och hållet!
    Tant Augusta – Det var mycket som var fint i Västerås, inte minst de människor jag fick förmånen att träffa.
    Marie – Jag hann ju inte se allt, men jag såg mycket fint som jag gärna tittat närmare på; små fina trähus mitt i stan bland annat. Föreläsaren var Jonas Bresser som bland annat är verksamhet för Växhuset i Västerås.
    Cissi – Förrätten var sparris med sallad, bacon, krutonger och bearnaisesås, huvudrätt baconlindad kyckling med tzatziki, guacamole och en sallad med tomat, melon, rödlök, fetaost och oliver samt olivciabatta och till efterrätt en helt gudomlig chokladmousse med mandel och apslinbräck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s