Jag ser mig om

Det är inte utan att jag kände mig sporrad av Yllets utmaning att röra mer på mig i september än i augusti.

I augusti gick jag, enligt Runtastic, 91,4 km så jag kände att om jag ska slå det var jag allt tvungen att komma ut i dag.

Jag ville gå minst en mil men jag hade varken lust att gå Kungsholmen runt eller till Solna.

Istället bestämde jag mig för att gå utmed vattnet till Stadshuset, vända och gå samma väg tillbaka.

Nu ville det sig inte bättre än att jag var desperat — DESPERAT — kissnödig när jag väl kom fram till Stadshuset.

Jag tänkte att det väl måste finnas toaletter där, det är ju trots allt en offentlig byggnad.

Så för en gångs skull gick jag in genom en port och hittade en vacker innergård och en ännu vackrare utsikt över vattnet.

Men ingen toalett.

Efter att ha gått ett varv runt huset var desperat en alldeles för svag beteckning på mitt tillstånd.

Då såg jag att dörren till Stadshuskällaren stod öppen, så där smet jag in, helt inställd på att behöva böna och be om att få låna toaletten.

Men inte en själ syntes till och det var med betydligt lättare steg jag vände hemåt igen.

Det var i och för sig trevligt att upptäcka hur fint det är på andra sidan Stadshuset men den där desperata känslan är inte rolig alls.

Och jag som måste gå minst nio mil till i september.

IMG_6528.JPG

IMG_6527.JPG

6 thoughts on “Jag ser mig om

  1. Spader Madame – Oh, jag vet inte, jag är så dålig på skidåkare. Det får bli en överraskning, bara det är någon smart, rolig och trevlig. Och snäll.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s