Något att ta avstamp ifrån

Det känns bättre i dag.

Inte så att jag plötsligt känner mig lycklig eller så.

Men jag gråter inte längre.

Kanske nådde jag botten i går.

Och vad ska man göra när man når botten?

Försöka se ännu längre ner?

Det går ju inte, det blir liksom att man ändå vänder blicken uppåt.

Kanske, kanske ser man lite ljus sippra ner där uppifrån.

Fördelen med att ha nått botten, till skillnad från när man fortfarande sjunker, är ju att botten är solid.

Och det som är solitt kan man ju använda till att ta avstamp ifrån.

Så nu gör jag det.

Jag tar avstamp från botten och siktar uppåt.

En smashing packning är färdigplanerad och jag tror det blir en bra konferensvecka.

Även om det inte verkar som om jag kommer att ta mig ut på stan och köpa något nytt och underbart i dag.

Fast jag tror minsann att jag drömt om de där skorna jag såg i går i natt.

4 thoughts on “Något att ta avstamp ifrån

  1. Har aldrig gillat att se mig själv på den där videokonferansen. Lägger på flera kilo (bara på mig, alla andra ser ju normala ut – skumt) och dessutom ser man lite sliten ut. Fast ändå ett väldigt bra mötessätt.

  2. I will not keep calm… – Inget videokonferensande, dock många otäcka speglar. Men å andra sidan många snälla kollegor så summan blir positiv.🙂
    Tant Augusta – Det är ju det som är så konstigt; att den bara lägger på vikt på mig och inte de andra.😉 Och jag tycker att det är en halvbra mötesform, praktiskt men samma dynamik som när man möts på riktigt blir det inte.
    J – Tack.❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s