Jo, det orkade jag visst det

Tydligen orkade jag visst gå ut på en promenad.

Jag gick runt Kungsholmen igen.

Fast åt andra hållet.

Det gick fort.

Troligen eftersom det blev ganska mörkt och då lite otäckt att promenera ensam.

Speciellt mot slutet.

Nu har jag jätteont i vänster fot och som en hård knut i vänster vad.

Eftersom jag nog gick lite fortare än jag egentligen är i form för.

Men inga skavsår.

Hittade nämligen äntligen mina bästa, men lite vintermörka promenadskor.

Hade också på mig jeans och collegetröja.

Så att jag inte skulle frysa.

Jag tror uppenbarligen att jag fortfarande bor i Stockholm där det börjar bli lite kyligt på kvällarna i augusti.

IMG_6042.JPG

8 thoughts on “Jo, det orkade jag visst det

  1. Vad har du för träningsplaner inför hösten och vintern? Det är ju inte sååå roligt att gå ut och gå när det är mörkt, kallt, regnigt och slaskigt tänker jag… Kanske leta efter en PT som kan tipsa dig om övningar och peppa dig? Eller finns det några på ditt jobb som du kan tänka dig att träna tillsammans med? Vi är ju en grupp på mitt jobb som tränar tillsammans två gånger i veckan direkt efter jobbet, och vi har en instruktör som bestämmer vad vi ska träna. Jättebra, jätteroligt och ger en betydligt bättre sammanhållning på jobbet!🙂

  2. Tess – En mycket bra fråga! Jag har börjat fundera på det jag också, vad jag ska göra när det blir både för mörkt och för ruggigt väder för att promenera. Jag har funderat lite på Friskis&Svettis. Att träna med folk från jobbet lockar mig inte riktigt av olika anledningar. Bland annat har de alldeles för mycket tävlingsinstinkt.🙂

  3. Ja, det är viktigt att man trivs med dem man tränar med. I vår grupp har det blivit bara positivt ”grupptryck” så som att man peppar varandra att vara med varje gång och att man kämpar så gott man kan efter sina förutsättningar, men det är full acceptans att man orkar olika mycket och det tycker jag är jätteviktigt.

    Gruppträning i all ära, men jag skulle ändå vilja att du funderar på alternativet med en PT, just för att komma igång på rätt sätt och som ser DIG och DINA förutsättningar. Jag är jätteglad att nån var engagerad i bara oss och kunde korrigera oss direkt när vi gjorde nåt tokigt och som kunde vägleda oss vad gällde vikter och teknik. Efter 1,5 år har vi fortfarande tekniklektioner och det ger sååå mycket!

    Du får ursäkta att jag förutsätter att du är lika dåligt bevandrad i styrketräning som jag var, men min känsla är att du precis som jag hellre läste böcker än spelade fotboll/handboll/friidrott mm mm mm i ungdomsåren… Hoppas att du inte tar illa upp!

  4. Tess – Jag tar inte illa upp. Jag hade en PT ett tag innan jag träffade Steven och jag tyckte det var toppen. Men just nu känner jag mig väldigt — VÄLDIGT — mycket som en ensamvarg och har svårt att tänka mig den typen av närkontakt. Plus att det var dyrt som tusan. Men jag ska fundera på saken.

  5. Tess – Jag fick ångest av det där gymmet och de enda gångerna jag gick dit till slut var när jag skulle träffa min PT, så det mesta har jag nog glömt.😮

  6. Vårt gym här i Lilla Byn är jättebra. Varje gång man kommer hälsar de på en med namn. Man känner sig så välkommen! Men det är klart, det här är ju ett betydligt mindre ställe än de ni har i den stora staden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s