Vilodag

Konstigt vad snabbt jag blev beroende av de där promenaderna.

Egentligen hade jag velat ge mig ut och gå runt Kungsholmen i kväll också.

Men fötterna och i viss mån benen krävde vila.

Så istället har jag diskat och städat lite.

Tvättat upp några bh:ar.

Börjat fundera på vad jag ska packa till konferensen nästa vecka.

Just nu vill jag ju helst ha så lite kläder som möjligt på mig.

Men tydligen kan det bli ganska mycket svalare och regn där vi ska vara nästa vecka.

Fast det är ju gott om tid ännu att slutgiltigt bestämma vad som ska packas.

Jag kanske till och med hinner shoppa något nytt att ta med.

Ena foten framför den andra

Vad gjorde jag när ledsnaden inte ville gå över och en till synes oändlig ensam kväll sträckte ut sig framför mig?

Jag snörade på mig skorna och gick runt Kungsholmen igen.

Lite fortare gick jag i går än i förrgår men lyckades väl ändå slå ihjäl runt två timmar med mitt trampande.

Irriterande nog var jag tvungen att passera en massa avslappnade människor som njöt det vackra vädret vid Hornsbergs strand när jag kände mig som mest ofräsch.

För oj vad det blev svettigt.

Även om jag skojade med en vän på Facebook och sa att jag gått så fort att fartvinden svalkade.

Väl hemma igen var jag fortfarande ledsen, men så dök Spader Madame upp på chatten och helade mig.

Så idag har jag mer ont i fötter, ben och rumpa men mindre ont i själ och hjärta.

Och det känns ju fint.

Frågan är bara vad jag ska göra ikväll, för jag tror inte min kropp — framförallt inte fötterna — klarar ett Kungsholmen runt i kväll igen.