Lättglömd, min rumpa

Det var ju i flera av de recensioner jag läste om Sånger från Manhattan (Begin Again) som det påstods att musiken var lättglömd.

Nu så här tre dagar senare måste jag protestera.

Jag har inte det där fåniga mantrat i huvudet längre.

Nej, nu är det sångerna från filmen som spelar där inne.

Mycket trevligare.

Och när jag vaknar mitt i natten — vilket jag fortfarande gör — är det mycket lättare att somna om.

Texterna är ju lite sorgsna, fast positiva ändå och musiken får mig att gunga lite i takt.

Jag vill ha mer!

3 thoughts on “Lättglömd, min rumpa

  1. Du har inspirerat mig rejält med alla härliga inlägg om denna film så på måndag har jag fått med mig två vänner att beskåda mästerverket….längtar!!!😀

  2. I will not keep calm… – Ska bli spännande att få höra om du också tycker att det är bra musik eller om du tycker den är lättglömd.🙂
    Lena – Oj, oj, oj, hoppas ni alla blir nöjda!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s