Nostalgitrippar

Åsa som jag är och hälsar på har jag känt sen vi var sex år gamla.

Redan när vi var tio flyttade jag så att vi kom att bo sextio mil ifrån varandra.

Och under nästan hela 90-talet — då jag bodde i Linköping — var det hela åttio mils avstånd.

Trots det har vi på något sätt lyckats bibehålla vår vänskap och jag är så glad för det.

Men att vi känt varandra så länge får ju en del konsekvenser.

Bland annat så heter jag ju inte Katarina här uppe utan Kattis.

20140711-081427-29667824.jpg

Det finns också en hel del bildbevis här, från otaliga fester jag varit med på, som får mig att glädjas åt att jag alltid ser bra ut på bild.

20140711-081719-29839361.jpg

I går kväll var vi faktiskt på fest igen. På en gård som låg helt magiskt vackert med utsikt ner mot Storsjön.

20140711-081902-29942744.jpg

Vi satt ute och åt gott, genomförde en frågesport och en trekamp och hade prisutdelning.

Fram emot natten gick vi upp till den romantiska lillstugan för lite inomhussamkväm.

20140711-082141-30101896.jpg

Här inne fanns nämligen ett helt rum dedikerat till en stor samling vinylskivor.

Vi lyssnade på allt från ‘Rosen’ med Arne Quick till ‘Should I stay, or should I go’ med Clash. Men inget modernare än så.

Det förekom en hel del sång (läs skrålande) och även en del dans.

Men den här gången när det var dags att ta sig hemåt mitt i natten — som ju är ljuvligt ljus här — var det månen som såg fullast ut och inte jag.

20140711-082748-30468640.jpg

Man ska inte ta det här med nostalgitrippar för långt i min ålder.