2 timmar och 40 minuter

Vad gör jag när vädret bjuder till soffmys och det inte är något bra på tv och jag egentligen ändå inte är på humör för tv?

Jo, jag dyker ner i Spotify.

Hoppar runt lite och inser plötsligt att jag själv redan gjort precis den låtlista jag är på humör för.

2 timmar och 40 minuter nostalgi.

Musik kan ha en nästan magisk effekt på mig.

Speciellt en viss typ av musik från 80- och 90-talet.

Ganska tung och inte direkt munter.

Och ändå får den mig att må så bra.

Plötsligt händer det… ingenting

Hon brukar ju ha rätt.

Och jag hoppades verkligen att hon hade det den här gången med.

Men tyvärr börjar det verka som om hon inte hade det den här gången.

Fast jag kan ju ha fel.

Jag har ju det lite då och då.

Suger ju på att tolka signaler och läsa mellan raderna och så.

Men det händer typ ingenting.

Så är det ju måndag också.

Fullt upp på jobbet.

Halvtaskigt väder.

Fast vågen hade gått nedåt i morse igen – hurra!

Och jag har fått några fina komplimanger på jobbet.

Jag går vidare med huvudet högt och glitter på tånaglarna.

Håller tummarna för att hon får rätt till slut iallafall.

Innan jag dör.