Men egentligen…

Det är sant att jag känner mig ganska tillfreds och nöjd med livet just nu.

Istället för att låta mig brytas ner av en jobbig livsförändring tycker jag att jag lyckats ge mitt liv en positiv vändning.

Jag har flera nya fina vänner, de flesta har jag fått tack vare bloggen.

Jag har tagit tag i min vikt och kommit en bra bit på väg.

Det är mycket kvar att göra, men jag känner att jag kommer att klara av det.

Och jag tror att en anledning att jag tar det här med dejtandet ganska lättsamt är att jag ju egentligen inte tänkt att jag skulle ägna mig åt sånt förrän tidigast nästa vår.

Men det är klart att jag funderar lite på det nuvarande läget.

Innan vi träffades ‘på riktigt’ chattade vi ju ganska intensivt, mannen och jag.

Nu är det inte alls så. Det är fotboll och trötthet och… ja, det blir helt enkelt inte mer än kortare konversationer för att kolla läget och säga god morgon och/eller god natt nu.

Jag kan se flera olika möjliga förklaringar till den här förändringen:

  • Han inser inte att vi inte chattar lika mycket eller på samma sätt som förut eftersom han är fokuserad på fotboll och är trött
  • Han tycker att vi nu har en relation, den typen av lättsamma, kravfria relation han ville ha och att någon ytterligare uppvaktning inte behövs
  • He’s just not that into me

Det spelar kanske ingen roll vilken som är den rätta.

Jag kan tänka mig att fortsätta på det här sättet. Åtminstone ett tag till.

Men egentligen vill jag ju ha något hetare.

Någon som vill prata med mig, träffa mig hela tiden.

Som tänker på mig och saknar mig när vi inte har kontakt.

Och som låter mig veta det.

Så hur mysigt det här nu än är så kommer väl en bit av min försvarsmur att få stå kvar.

Bara utifall att det är det tredje alternativet som gäller.

The two of us
Together again
But it’s just the same
A stupid game

But I don’t care if you don’t
And I don’t feel if you don’t
And I don’t want it if you don’t
And I won’t say it
If you won’t say it first

The Cure – Let’s go to bed