Nosar ju fortfarande bara på betet

Jag tror väl att det kan gälla både kvinnor och män.

Det här att vi beter oss på ett visst sätt tills vi känner att vi har någon på kroken.

Och att vi tillåter oss att slappna av lite efter det, framförallt upphör med den ganska intensiva uppvaktning man kanske ägnat sig åt i början.

Eftersom jag är osäker är jag ganska mottaglig för uppvaktning.

Jag blommar upp och eftersom jag också är ganska följsam blir det nog så att jag börjar matcha det jag får och ger tillbaka i samma omfattning.

Men det betyder inte att jag sitter på kroken.

Det har väl också med min osäkerhet att göra att det är väldigt svårt att riva mina sista försvarsmurar.

Och så fort uppvaktningsnivån går ned känner jag att jag backar lite och börjar ifrågasätta.

Även om jag vet att det finns förklaringar.

Ja, det är sånt jag tänker på så här en onsdagsförmiddag. Vad tänker ni på?

20140604-103445-38085354.jpg

2 reaktioner till “Nosar ju fortfarande bara på betet

  1. Oj. Om jag märker av den minsta uppmärksamhet så förstärker jag samtliga mina försvarsmurar till minst dubbel tjocklek och så blir jag otrevlig. Typ övertydlig JAG.ÄR.INTE.INTRESSERAD.

    Tyvärr. Men jag är verkligen inte mottaglig och vet inte om jag någonsin mer kommer att bli det.

  2. Tess – Vi borde prata lite om det där. Om du trivs bäst med ditt liv som det är så är ju det helt ok, men om du egentligen vill något annat måste vi kunna jobba lite med våra försvarsmekanismer. Vi får hjälpa varandra. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s