En underlig känsla

Eftersom den där toppen som jag hade i dag inte var alldeles bekväm slet jag av mig kläderna när jag kom hem.

Och bestämde mig för att det var dags att prova lite fler byxor i mindre storlek.

Resultatet var blandat.

Av de som på papperet var samma storlek kom jag i några medan några fortfarande är för små.

Men det är ändå så att jag nu har väldigt många byxor som faktiskt är för stora.

För en som ett tag hade svårt att hitta några byxor alls som gick på är det en mycket underlig känsla.

En bra känsla förstås, men det känns lite overkligt också.

I helgen ska jag iallafall försöka hinna tvätta de som är i bra skick och skänka till Myrorna.

Och slänga resten.

Eller om jag skulle ha någon slags reningsritual; elda upp dem och låtsas att jag bränner alla broar för övervikten att komma tillbaka.

Väck ska de iallafall.

Alla utom ett par som jag ska ha som mina ‘före-byxor’.

Back to black

I går kväll var jag först och främst jättetrött.

Sedan fick jag för mig att ännu ett av mina armband försvunnit.

Vilket ledde till att jag nu har en väldig ordning både bland smycken och kläder.

Och hittade därmed också armbandet.

Så klockan var egentligen för mycket för att ta tag i att fixa naglarna.

Men det var bara nödvändigt, så jag gjorde det ändå.

Eftersom de nu blev så korta fick de bli svarta också.

Det passade ju även mitt humör.

I dag är det heldagsmöte så jag inviger en HunkyDorytopp som jag tänkte skulle vara både lite affärsmässig och tuff.

Den sitter inget snyggt över armarna men så länge jag har kavaj över går det bra.

20140318-101523.jpg