Ge mig en anledning

Jag höll inte på att komma upp ur sängen i dag heller.

Jag låg och lyssnade på regnet som uppenbarligen föll där ute. I februari.

Jag försökte komma på någon anledning att faktiskt kliva upp.

Varje gång telefonen plingade till hoppades jag att det skulle vara något som skulle inspirera mig.

Men det var det inte.

Till slut var det hungern som fick mig att ta mig samman.

Trots att jag ju inte ens får ge efter för matens lockelse och ta emot den tröst som den — åtminstone tillfälligt — ger.

Nu har jag iallafall duschat, klätt på mig, ätit gröt och diskat.

Får jag gå och lägga mig igen nu?