Olika packningsstrategier

Det var inte bara jag som flög ner till Köpenhamn i morse.

Min nya kollega var med på samma plan.

Jag hade ju packat min nya fina väska full och faktiskt checkat in den.

Han hade bara sin datorväska med sig.

Han tyckte att det räckte fint med ett par rena kalsonger, ett par rena strumpor, deodorant, tandkräm och tandborste.

Och det fick han plats med där. I datorväskan. Tillsammans med datorn.

Jag tyckte tydligen att det var bra att vara beredd att kunna stanna en hel vecka.

Om det skulle behövas.

Och hade alltså fyllt en hel väska. Utöver datorväskan. Och handväskan.

Fast jag gläder mig åt att jag har många valmöjligheter när jag ska klä mig i morgon.

Faktum är att jag tror att jag ska stiga upp extra tidigt och välja länge och noga.

Se till att jag ser riktigt piffig ut i morgon.

Så kan han sitta där och se solkig ut i samma tröja som i dag.

Nej, det är klart att han inte kommer att se solkig ut. Jag är bara lite avundsjuk att jag inte kan resa så där avslappnat utan måste gardera för alla möjliga och omöjliga eventualiteter när jag packar.

I minuskolumnen

Jag tycker ju verkligen om att bo på hotell.

Fortfarande känns det otroligt lyxigt.

Men det är klart att det finns saker jag gillar mindre.

Som när det inte är någonting att se på tv:n.

För att på ett hotellrum finns det ju inte så himla mycket annat man kan hitta på.

Eller att det är så väl upplyst och har så många och stora speglar.

Fast när man plötsligt befinner sig i ett väl upplyst badrum framför en förstoringsspegel kan man ju bli väldigt glad att man i sista sekunden slängde ner pincetten i necessären.

Och när man kommit över chocken och åtgärdat det som orsakade den kan man ju se att det nog var bra iallafall att man utsattes för den skrämmande anblicken.

Allra minst tycker jag om att jag inte har någon att ringa hem och säga godnatt till.

Det har jag förstås inte när jag är hemma heller men det känns jobbigare när det inte erbjuds någon verklighetsflykt på tv och jag har varit tvungen att se mig själv i spegeln i avslöjande ljus.

Men i morgon bitti blir det hotellfrukost.

Och det är ju en stor fet post i pluskolumnen.

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Det här är ju supertrist.

Men det som direkt kom för mig som något som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! och göra en glad sittdans är ju när jag hittar en bra parkeringsplats.

När jag skaffade bil gjorde jag det för att det skulle ge mig mer frihet.

Fast ett tag har det ju nästan blivit det motsatta eftersom jag känt sån ångest över risken att inte hitta någon parkeringsplats om jag kommit hem vid fel tid.

Nu har jag ju jobbat på det där, stannar borta så att jag inte kommer hem förrän det är risk för parkeringsplatsbrist och försöker tänka att det förstås ordnar sig.

Och för det mesta gör det ju det.

Men jag blir fortfarande lika glad när det händer.

————————–

Det här är ett inlägg i Onekligens utmaning ‘En bloggrubrik för varje dag i januari.