17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

Jag tycker om ost.

Det har jag inte alltid gjort.

Iallafall tyckte jag länge bara om milda ostar och möjligen brie. Som väl får betraktas som en ganska mild ost.

Jag kan ha svårt för vissa grönmögelostar, typ gorgonzola.

Det har jag haft ända sedan någon gång på 80-talet då jag och några kompisar hade fest och tillagade tortellini med gorgonzolasås av säkert ett kilo gorgonzola.

Och jag är inte heller så förtjust i såna där vällagrade hårdostar som luktar gamla gympaskor.

Eller lagård.

Eller vad de luktar.

Men i övrigt är jag villig att testa nästan vad som helst.

Förut hade vi ju Vasastans Ost här i mina kvarter och dit brukade jag gå och be dem plocka ihop lite goda ostar av olika slag till mig.

Nu finns ju inte den affären kvar längre och namnen på alla de ostar jag tyckt om verkar inte heller finnas kvar i mitt minne.

Och jag gillar ju också just att det finns så många olika sorter och att ha flera olika att välja bland på en ostbricka.

Men om jag skulle vara tvungen att välja en ost som sedan skulle vara den enda osten jag fick äta i resten av mitt liv skulle jag välja Itche Bai från Capitoul.

Den är gjord på 80% getmjölk och 20% fårmjölk och har karaktären av en hårdost men är ändå mjuk, inte hård och smulig som till exempel Pecorino.

Smaken är distinkt men ganska mild och gifter sig fint med till exempel en fikonmarmelad.

Och eftersom den ändå är ganska mild skulle man kunna ha den till alla sina ostbehov.

Fast allra bäst är den förstås som komponent på en ostbricka.

————————–

Det här är ett inlägg i Onekligens utmaning ‘En bloggrubrik för varje dag i januari.