Men i morgon så…

Jag har ingen bra kväll, jag är deppad.

Men jag har diskat.

Packat det som går att packa.

Inga märkvärdigheter, men sånt man behöver ha med sig — trosor och strumpor och någon topp att byta om med.

Sedan är det ju en del som inte går att packa förrän efter användning i morgon bitti.

Sånt som ska i necessären.

Så nu har jag resten av kvällen på mig att fortsätta deppa.

Men i morgon blir det bättre.

Det blir ju det när man får hänga med trevliga bloggtjejer.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Jaha. Nu ska jag välja en bok igen.

En!

Men okej, jag ska inte fuska utan välja bara en den här gången.

Och då väljer den här som jag faktiskt köpte enbart för att jag tyckte att den var snygg.

För jag hade ju redan läst den.

Och sett filmen.

Förlåt; filmerna.

Kanske läser jag om den någon dag.

Men än så länge ligger den bara under glasskivan på mitt soffbord och ser snygg ut.

————————–

Det här är ett inlägg i Onekligens utmaning ‘En bloggrubrik för varje dag i januari.

Problemet med packning

Jag ska ju åka till Göteborg i helgen.

Jag pratade med Spader Madame om att jag tänkte åka hem från jobbet ganska tidigt i dag så att jag ska hinna packa.

Hon ifrågasatte om jag verkligen behövde så mycket tid till att packa när vi bara ska vara borta en natt.

Men då har hon ju inte förstått den fundamentala problemet med packning.

Problemet med packning är ju inte själva packandet.

Det är ju att välja vad man ska packa.

Och ju mindre man förväntas packa desto svårare blir det att välja.

Alltså behöver jag nog egentligen åka hem redan nu.

Men jag tror att jag äter lunch först iallafall.

Jag behöver energi när jag ska packa.

Livets mysterier

Det är så konstigt.

I går klev jag ju upp tidigt, om än inte riktigt så tidigt som jag borde ha gjort, hade en lång och intensiv dag på kontoret och var helt slut när jag kom hem.

Jag menar verkligen helt slut, jag var övertygad om att jag skulle somna direkt efter middagen.

Men för att inte riskera att vakna mitt i natten tänkte jag att jag skulle tvinga mig själv att vara vaken till nio – halv tio iallafall.

Och då kommer jag in i någon slags andra andning och blir pigg igen.

Så när jag verkligen går och lägger mig, kanske bortåt elva sådär, kan jag förstås inte somna.

Nu hade det förstås hänt en del saker under kvällen som var lite underliga och som jag inte kunde sluta fundera på.

Fast jag tror inte att jag kunnat somna även om det inte gjort det.

I morse när väckarklockan ringde var jag precis lika trött som i går morse.

Mycket konstigt är det.

Men jag var på kontoret före åtta i morse.

Som planerat.

Trots det oväntade att jag måste borsta bort snö från bilen.

Det inger mig hopp om att jag inte kommer att missa tåget till Göteborg i morgon bitti.

För det skulle ju vara väldigt tråkigt.