Och med stressen kommer hungern

Fy tusan vilken dag jag haft.

Först försov jag mig.

Sedan glömde jag min laptop hemma.

Som tur var insåg jag det redan vid bilen och kunde hämta den utan alltför stora besvär.

Efter det har jag slitit med samma rapport nästan hela dagen.

Mot slutet av dagen, när jag borde ha grävt ner mig i siffrorna och göra själva analysen hade hjärnan redan stängt av.

Så jag fick ställa in både den stora konferensmiddagen med hela gänget och den lilla middagen med min före detta kollega från Norge.

Istället åkte jag hem och åt middag.

Och sedan tog jag en smörgås.

Trots det är jag fortfarande hungrig.

Men jag vägrar äta något mer.

Jag ska spara mina bonuspoäng till helgen.

Då ska jag både luncha, troligen fika, äta middag och bruncha.

Bara en dag kvar nu.

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Det finns många saker jag skulle vilja börja göra.

Och ganska många som jag skulle vilja sluta göra.

Men om jag nu ska välja en sak jag skulle vilja vänja mig av med så vore det att jag är så skraj för en massa saker.

Och om jag ska välja en sak att vänja mig av vid att vara rädd för så skulle det vara att gå till tandläkaren.

För jag tror att det här med att fega ur att gå till tandläkaren regelbundet kan göra att det blir etter värre när man väl går dit.

Fast det är nog bland det läskigaste jag vet. Att gå till tandläkaren.

20140109-185258.jpg

————————–

Det här är ett inlägg i Onekligens utmaning ‘En bloggrubrik för varje dag i januari.

Borttappat

Jag verkar ha tappat min deckarläslust.

Det ligger hur många påbörjade deckare som helst där hemma nu.

Eller typ fyra iallafall.

Flera stycken är av någon av mina favoritförfattare.

Eller typ tre iallafall.

Men jag sugs inte in i handlingen som jag brukar.

Och jag tror tyvärr inte att det är böckerna det är något fel på.

Det som tidigare hade fångat mig och fått mig att vilja fortsätta läsa för att se vad som skulle hända känns nu bara irriterande förutsägbart och onödigt.

Jag får väl köpa lite vanliga böcker istället.

Såna där folk inte mördar varandra.

Se om det går bättre.

Fast det känns ju inte direkt som jag.

Att läsa deckare är ju min grej.