Inte så där gul!

Väggarna såg ju väldigt gula ut på bilden i mitt förra inlägg.

Och eftersom jag bestämt mig för att — om möjligt — ha samma stil på samtliga bilder i den där januariutmaningen…

Och eftersom jag tycker att bilden fångar stämningen som jag tycker att mitt vardagsrum har…

Så får den ligga kvar.

Men här kommer en bild från en annan del av mitt vardagsrum.

Som ger en bättre idé om hur väggfärgen verkligen ser ut.

20140104-125540.jpg

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Jag gillar verkligen mitt vardagsrum.

Jag tycker om alla mina tavlor.

Jag älskar min matta som jag fick spara länge till och leta länge efter.

Jag trivs med alla mina mjuka ljuskällor som ger en ombonad känsla.

Och döljer hur dammigt det ofta är här.

Sofforna och fåtöljen är fortfarande bekväma men börjar bli gamla och slitna nu.

Så jag letar efter nya alternativ. Men det är svårt.

Svårt att tänka vad jag skulle kunna välja som skulle kännas lika ‘hemma’.

Den gula väggfärgen fanns här när jag flyttade in och är kanske det jag gillar minst i mitt vardagsrum.

Fast det är en ganska mild och mjuk gul färg så den går att leva med.

Sedan har jag en tv-bänk, en stereobänk — som för övrigt är två identiska från IKEA — en inbyggd bokhylla och en kakelugn.

Men det får ni inte se i dag. Kanske någon annan gång.

————————–

Det här är ett inlägg i Onekligens utmaning ‘En bloggrubrik för varje dag i januari.

Får man ändra sig?

Sa jag inte att min obeslutsamhet var en viktig anledning till att jag inte skulle tatuera mig?

I går när jag var ute och promenerade lyssnade jag — förstås — på musik.

Och då fick jag många nya uppslag till vad jag skulle kunna tatuera i svanken.

Bland annat en rad från Erik Gadds ‘Ask me‘:

Happy most of the time

För så börjar det kännas.

Visst fastnar jag fortfarande i jobbiga tankar ibland.

Men jag skulle ändå vilja påstå att jag känner mig glad oftare än ledsen nu.

Fast jag tror ändå att så länge jag inte verkligen utsätts för pistolhot så är det nog bäst att jag avstår från att tatuera mig.

Det är min mening att det är bäst att undvika infall som riskerar att ge väldigt beständiga effekter när man är under inflytande av starka känslor.

Vare sig de är positiva eller negativa.

Känslorna alltså.

Speciellt om man är den typen som kan tänkas ändra sig.