Mördaren ljuger inte ensam (filmen)

Jag har läst Maria Langs böcker sedan jag var 11 år gammal. Vi tillbringade långa sommarlov i stugan i Stenlandet där det inte fanns någon tv och inga andra barn i min ålder.

Regelbundet åkte vi in till biblioteket i Ö-vik där jag lånade så många böcker jag fick, de flesta från deckarhyllorna så många Maria Lang och Stieg Trenter med flera.

Under åren har jag köpt på mig Maria Lang böcker från antikvariat och läser gärna om dem då och då. Sedan nyheten kom att det skulle göras film av hennes böcker har jag läst om dem igen, bland annat Mördaren ljuger inte ensam.

I går kväll såg jag så filmen. Och blev grymt besviken.

Jag hade kunnat leva med att ingen av skådespelarna egentligen såg ut som de beskrivits i böckerna. Ola Rapaces Christer Wijk var nog den som kom närmast och då är han ändå långt i från min föreställning av Christer Wijk som nog är mer lik Rikard Wolff.

Men jag tycker att manusförfattarna har slarvat bort allting som är bra i boken. Några händelser i boken som ger goda ledtrådar till de olika människornas personligheter, som till exempel hur Lill lägger beslag på Pucks antika egyptiska armband och inte lämnar tillbaka det, har tagits bort.

Det är heller snudd på ingen dialog i filmen. Istället ägnar sig deltagarna åt ett flamsigt och spritrikt midsommarfirande där två kvinnors larviga kamp om en säck inför ett säckkapplöpningslopp ska illustrera hur de konkurrerar med varandra om en tredje persons gunst.

Man har också försökt förstärka känslan av att de är ensamma och utlämnade åt varandra på en ö, utan kontakt med fastlandet, med en mördare i sällskapet, genom att de i filmen bara har en båt, som dessutom slutar fungera. Jag tycker det var onödigt, i boken har de motorbåten och en fungerande eka och det kändes ändå som om de var isolerade och utsatta, starkare än det gjorde i filmen.

Lägg till det en oförklarlig scen där Puck söker sig ensam ner till bryggan, tar av sig klänningen och helt naken dyker ner i vattnet för att sedan ligga och torka i solen på bryggan. Allt medan vi som betraktare får förstå och höra hur någon flåsande betraktar henne från buskarna.

Det finns en aspekt som ändrats avseende mördaren och upplösningen som jag föredrar framför en i boken, men trots det tycker jag att hen i övrigt beskrivs som mer sympatisk i boken.

Tyvärr kan jag absolut inte rekommendera den här filmen. Läs böckerna i stället.

Själv ska jag nog se om jag inte kan unna mig att köpa de nyutgivna böckerna, trots att jag redan har de flesta, bara för att de är så vackra.

En annan Maria Lang-fantast har gjort en betydligt mer detaljerad analys av filmen och är inte riktigt lika negativ som jag.

Mental träning

Jag har varit vaken länge redan i dag. Ätit en tidig frukost.

I övrigt skulle man kunna tycka att jag inte gör särskilt mycket,  men jag jobbar faktiskt hårt med att:

  • Försöka njuta av att jag själv bestämmer över min tid istället för att känna mig ensam
  • Glädjas åt att jag har en hel veckas semester till istället för att våndas över att det bara är en vecka tills jag måste jobba igen
  • Inte tänka att det måste vara bara fel på mig eftersom Steven delar saker från en Facebook-grupp som heter I don’t regret my past I just regret the time I’ve wasted with the wrong people

Det låter kanske inte som mycket, men det är ganska tröttsamt. Speciellt det sista. Jag menar, de funderingarna finns ju där vad Steven än gör. Hur undviker man att känna sig misslyckad när ett förhållande gått i kras? Jag har aldrig varit sån att jag kunnat lägga hela skulden på motparten, snarare tvärtom.

Nu ska jag iallafall försöka bestämma mig för vad det är för väder i dag egentligen så att jag kan klä på mig och ta mig en liten tur ner på stan.