Filmtajm inställd

I kväll hade jag sett fram emot att se Flickan från ovan igen eftersom den skulle visas på tv.

Den är ju så bra. Både som film och som bok.

Men när jag tittat ett litet tag insåg jag att den ju också är otroligt sorglig och otäck.

Och att jag nog inte var på humör för det i kväll.

Så nu sitter jag här och tänker att man visst kan gå och lägga sig före elva en fredagskväll utan att få pensionärsstämpel.

Bara man inte stiger upp klockan fem och ställer sig och bakar sju sorters kakor.

Alone again. Naturally.

Det känns inte riktigt rätt att säga, eller ens tänka ‘Äntligen fredag‘ när det bara är två dagar sedan man hade ledigt sist.

Men det är inte på något sätt obehagligt att nu ha två lediga dagar framför sig igen. Inte alls.

Det som däremot känns tråkigt är att Steven bestämt sig för att åka upp till sin pappa och vara där hela helgen.

Så tråkigt faktiskt att jag börjat lyssna på smöriga melankoliska låtar från förr och tycka synd om mig själv.

Fast det är förstås inte det värsta man kan råka ut för.

En kollega blev riktigt avundsjuk när hon hörde att jag skulle få en hel helg för mig själv att göra precis bara vad jag själv ville.

Jag ska försöka anamma den inställningen och se till att jag gör något upplyftande i helgen.

Men först ska jag tycka synd om mig själv en liten stund, under åtminstone en tårdrypande sång till.