Goddag yxskaft

Jag har det tokigt stressigt på jobbet just nu.

Ja, ja, jag vet – what else is new?

Men det var egentligen inte poängen med det här inlägget.

Grejen är att det knappast tar fram mina bästa sidor, stress.

Och även under de bästa omständigheter har jag ganska begränsat tålamod.

Så när jag upprepade gånger försökte få en kollega att förklara en sak och han varje gång svarade på något helt annat än jag frågade…

Då orkade jag inte försöka formulera om frågan igen och fick verkligen behärska mig för att inte handgripligen skaka om honom och ropa:

DU.LYSSNAR.JU.INTE.PÅ.VAD.JAG.SÄGER!

Fast på engelska.

Men jag lyckades hålla emot och åkte hem istället.

Nu har jag landat i soffhörnet och tryckt i mig onödigt mycket smågodis; dags att starta upp jobbdatorn för kvällspasset.

Men jobbchatten håller jag nog avstängd, jag har liksom fått mitt lystmäte av kollegor i dag.