Ner som en saffranspannkaka

Jag var pigg och glad hela dagen i dag.

Jobbade på som ett litet jehu.

Hade ett mycket bra lunchmöte med min chef.

Blev kvar på kontoret lite längra än jag tänkt, men fick också undan en hel del som bara skulle irriterat mig om det fortfarande legat på att göra-listan över jul.

Dessutom fick jag en parkeringsplats direkt när jag kom hem.

Så jag var glad.

Men så någon gång på kvällen var det som någon klubbat mig i huvudet.

Plötsligt var jag både supertrött och på dåligt humör.

För jag kunde inte gå och lägga mig eftersom vi hade tid i tvättstugan.

Men nu snart kan jag hämta det sista av tvätten.

Och då är det jag som kommer att lägga huvudet på kudden.

Med ett leende på läpparna.

För nu är det julledigt och i morgon sover jag så länge jag vill.