Allt för syskonbarnen – Del 2

I går var Steven och jag i Åkersberga och var barnvakter åt min systers barn Matilda och Viktor.

Min stackars syster visste inte vad hon gjorde när hon sa, både till mig och barnen att det var mina regler som gällde under kvällen.

Det tolkade jag som att det var okej att ge barnen allt de önskade sig vad gällde godis och läskedrycker.

Och att se till att Matilda uppfyllde sin önskan att se hela Eurovisionsschlagerfestivalfinalen.

Trots att jag själv egentligen inte tittar på vare sig den svenska Melodifestivalen eller de europeiska programmen.

För att se till att unga frökens ögon hölls öppna gjorde vi ett bedömningsschema. För varje bidrag bedömde vi sång, dans, kläder, övrigt utseende och bakgrund.

Det var ett hårt jobb och vi var inte alltid helt överens men Matilda höll sig vaken genom alla 26 bidragen.

Viktor var inte så intresserad av det vi tittade på men desto mer av de miljarder (give or take) filmklipp med grävmaskiner som vi letade fram på Youtube.

Och lika intresserad som han var av grävmaskiner, lika ointresserad var han av att gå och lägga sig. Till slut lyckades vi dock göra det så bekvämt för honom i soffan att han somnade där och vi kunde bära upp honom till sängen.

Men stackars Matilda fick inte gå och lägga sig. Hade hon sagt att hon ville se hela finalen så skulle hon se hela finalen. Under omröstningen fick hon gå upp och sätta på sig pyjamas och borsta tänderna men sedan var det marsh ner till soffan igen.

Sedan skulle 42 länder avge sina röstresultat. 42! Gissa om jag började ångra att jag lovat att hon skulle få vara med och se vem som vann.

Och gissa om syrran och hennes sambo såg chockade ut när de kom hem mitt i omröstningen och insåg att Matilda fortfarande var vaken.

Men vi hurrade oss genom alla poäng som Loreen fick och jag är övertygad om att det var tack vare att Matilda var med under hela proceduren som hon faktiskt vann.

Själv insåg jag att det inte var fullt så plågsamt att titta på Eurovisionsschlagerfestivalfinalen som jag befarat. Men nästa gång jag träffar Matilda ska jag ändå tvinga henne att lära sig att stava till det ordet.

Ja, ja, ja – tack!

Om jag klagade över vädret i går så jublar jag i dag.

Redan nu är det så att jag suttit på balkongen i solen tills jag började svettas och det blev för varmt och jag blev tvungen att gå in en stund.

Jag älskar det!

Sommar, sommar, sommar…