En ganska typisk morgon

Det händer att jag kommer lite senare till jobbet än jag tänkt vissa morgnar. Det beror sällan på att jag försovit mig eller så. Den här morgonen var en ganska typisk sådan morgon för mig.

Precis när jag håller på att göra mig i ordning ringer telefonen.

Om telefonen ringer är det oftast något viktigt eller trevligt så det kan försena hela morgonprocessen en hel del.

I morse var det något trevligt.

Sedan kan det flyta på ganska bra. I bland får jag problem vid själva påklädningen. Saker ser inte ut på som jag tänkt i huvudet och ett omständligt provande av olika outfits inleds. Och avslutas ofta med den första klädseln i alla fall och en stressad och svettig Katarina.

I morse slapp jag det.

Däremot slapp jag inte det sista ‘handen på dörrhandtaget’-hindret.

Det där när jag tänker efter om jag glömt något, inte lämnat strykjärnet med kontakten i väggen eller annat. Och kommer på att det nog ändå kan vara så att jag behöver gå på toaletten.

Och bestämmer mig för att det är nog bäst att göra det, om inte annat för säkerhets skull. Stockholmstrafiken kan ju vara oförutsägbar och vem vet hur lång tid det kommer ta att åka till jobbet just den här morgonen.

Så handväskan och datorväskan som hängts på axeln måste ställas ner igen, av med ringarna och in på toaletten. Efter förrättat ärende, om något finns att förrätta, tvätta händerna och när jag gör det råkar jag slänga ett öga i spegeln och ser plötsligt 17 elaka hårstrån på och under hakan som måste ryckas.

Efter allt besvär som ryckande av ansiktshår innebär – de sitt nämligen sällan där jag siktar med pincetten utan det blir minst två till tre missar innan jag hittar rätt, om jag hittar rätt över huvud taget – på med ringar och väskor och snabbt ut till bilen innan jag hinner komma på något annat.

I morgon tänkte jag arbeta hemifrån. Ni förstår vad mycket tid jag sparar in på det. Redan på morgonen.