Svarta hål

Jag tycker att jag borde ha blivit för gammal för att trilla ner i svarta hål av självförakt men tydligen inte.

Just nu utlöstes troligen fallet av en färd i en hiss med speglar runt om och den förestående klassåterträffen.

Varför är inte livet en dans på rosor egentligen?

Envis var han också

I bland är jag glad att jag är en tänkande och ifrågasättande person.

Som alldeles nyss när jag blev uppringd av Microsoft.

Telefonsamtalet kom upp som ‘Okänd’ och när jag svarat började en person på engelska med indisk brytning prata om hur han ringde från Microsoft som fångat upp att jag fått ett otäckt virus via något av mina Officeprogram.

En del kanske minns att jag för ett litet tag sedan var rädd för att jag råkat ut för just det.

Men jag kände mig ändå tveksam. Skulle verkligen Microsoft sätta folk på att fånga upp felrapporter från sina programvaror, leta upp den enskilde användaren och deras telefonnummer och sedan ringa upp dem? Troligen inte.

Så jag började ifrågasätta personen i andra änden av telefonen. Och han försökte verkligen övertyga mig om att han ringde från Microsoft. Men han började säga emot sig själv och till slut la han bara på.

Då slog jag på datorn och kände mig ganska nöjd med mig själv när jag hittade artiklar om bedragare som påstår sig ringa från Microsoft bara för att instruera en programvara som inte alls åtgärdar något virusproblem utan istället ger bedragaren allting man skriver på datorn, inklusive lösenord, och låter honom ta full kontroll av ens dator.

Konstigt nog känns det lite upplyftande att det hände mig. Jag menar, det är ju sånt man annars bara läser om. Och eftersom jag ju inte gick på det blev det bara en rolig händelse.