En pyjamasdag

I dag har det inte blivit mycket gjort. Men jag har haft det skönt. En riktig pyjamasdag, bara såsa omkring hemma, läsa, titta på tv och surfa runt bland favoritbloggarna.

Jag känner mig lyckligt lottad som kan ta en pyjamasdag lite då och då. Det är det ju inte alla som kan. Och det är tack vare såna här dagar som jag orkar hålla det tempo och jobba så mycket som krävs.

Nu börjar det dock bli dags att fundera på vad vi ska äta till middag och troligen gå ut och handla lite till densamma. Jag tror att jag vill ha en härlig köttbit i dag och kanske gör jag någonting med zucchini och chevre till den. Om jag kan hitta receptet igen.

[geim] av Anders de la Motte

Henrik, HP, Pettersson satt bakfull på tunnelbanan på väg hem från ett one-night-stand i förorten. Egentligen borde han ha varit på jobbet redan vilket betyder att han nu förlorat ännu ett jobb.

Därför var upptäckten av den skinande blanka moderna mobiltelefonen som någon glömt mycket välkommen. HP räknade med att den skulle ge honom tillräckligt mycket pengar för både mat, hasch och lite annat.

Att displayen hela tiden frågade om han ville spela ett spel tyckte han var enbart irriterande tills den plötsligt lade till hans namn: Vill du spela ett spel, Henrik Pettersson?

HP bestämde sig för att hela grejen måste vara iscensatt av någon av hans kompisar och eftersom han ändå satt fast på tunnelbanan kunde han likaväl spela med.

Snart är HP fast i något betydligt större än ett spratt och att följa reglerna är inte bara nödvändigt för att få höga poäng utan också för att hålla sig vid liv.

——————————-

Till att börja med var jag tveksam till den här boken. Associationerna till filmen The Game var oundvikliga och dessutom har jag svårt för antihjältar.  Jag vill nog kunna beundra en huvudperson och till att börja med kunde jag inte se någonting i HP som jag tyckte om.

Men efter ett tag fick jag ändra uppfattning, både om boken och om HP. HP visar sig vara hyfsat smart, beslutsam och inte helt utan empati. Och Anders de la Motte bygger skickligt upp både sina personbeskrivningar och sin intrig, bland annat genom att väva in faktiska händelser, så att boken blev både trovärdig och mycket spännande.

Jag började också uppskatta språket i boken, beroende på situation och person varierade det från kanslisvenska till svengelskt chattspråk. Referenserna är också moderna och på alla sätt passande.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken.

Alfabeta Bokförlags sida om boken

Se Kjell Eriksson lösa uppdrag som bokens läsare röstat fram