Lovebomba

Jag var för övrigt superduktig på konferensen. Otaliga var de frestelser som ställdes fram under tiden på Kolmården och jag rörde ingenting.

Visserligen drack jag några glas vin. Lite mer än jag tänkt eftersom vi började skåla för kollegor vi ville lovebomba.

Det är det bästa med konferenser. Att få träffa och umgås med kollegor som man vill lovebomba. Och jag har ju en hel del såna.

Och de negativa effekter vinet skulle kunnat få avhjälptes ju med bergsbestigningen (ja, promenaden då) och det frenetiska dansandet. Samt den halvliter Ramlösa jag drack innan jag gick till sängs.

Ibland är jag smart och framsynt när jag minst anar det. Så nu ska jag lovebomba mig själv med en caffe latte för att jag stod emot alla chokladfrestelser och för att jag hade förstånd när det behövdes.

Ont, det gör ont

Jag har träningsverk i dag. I hela kroppen faktiskt. Det skulle kunna ge en ledtråd till min dansstil.

I vilket fall som helst har jag kört hem i eländigt väder. Jag tyckte det var jobbigt att köra dit. Då var det beckmörkt och ett konstigt regn som liksom inte tycktes fall utan bara magiskt täcka framrutan med små, små, små droppar.

I dag när jag körde hem regnade det rejält. Det vräkte ner så att torkarbladen gick på högsta fart hela tiden. Insidan av rutan immade igen om jag inte hade fläkten på högsta.

Och det var inte bara inne i bilen som det blåste. Även utanför blåste det så att det tog tag ordentligt i bilen.

Men jag tog mig hem, det kändes till och med som om det gick fort eftersom en kollega liftade med mig till Stockholm.

Nu har jag jobbat, varit och handlat, ätit, umgåtts med Steven, svarat på kommentarer och hunnit igenom nästan hela blogglistan.

Ordningen är återställd.