Misterioso

Jag har tittat på Misterioso på SVT1. Jag tyckte den var bra. Troligen eftersom jag faktiskt inte läst böckerna. Så deckarälskare jag är.

Man kan ju inte läsa allt.

Men iallafall. Bra tyckte jag så nu är jag upptagen i morgon kväll klockan 21 igen. Om det var någon som tänkt bjuda ut mig på champagne eller så.

Förresten: Jag ♥ Magnus Samuelsson. Stor, stark, stilig och så perfekt i den där rollen.

Kategorier TV

Julgodis är fortfarande gott

Jag har inte sparkat ut julen helt och hållet även om jag är less på julmat. Tvärtom är jag mycket förtjust i många av mina julprydnader.

För att inte tala om några av de ätbara. Som mina Dumle med pepparkakssmak till exempel. De slinker fortfarande ner utan motstånd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det fjärde offret av Mari Jungstedt

Klintehamn på Gotland är inte mycket till tätort men med sina 1500 invånare betraktas den ändå som det och har inte mindre än två banker. En sensommarmorgon efter att de flesta turister försvunnit och staden ligger stilla rånas en värdetransport utanför Sparbanken i Klintehamn.

Trots att rånarna hade vapen var det ingen som skadades vid själva rånet men när de flyr blir en liten flicka påkörd. Bilen hittas senare utbränd och polisen saknar egentliga spår efter gärningsmännen.

Men när brandkåren gör en utryckning till ett ödehus som satts i brand hittar de en av rånarna mördad. När man även hittar en Harley Davidson i huset fokuserar Anders Knutas och hans grupp sin utredning mot en av Gotlands motorcykelklubbar.

Det som inte verkar stämma är varför en av rånarna mördades. Det var ett brutalt och effektivt mord som inte verkade i överensstämmelse med de övriga rånarnas beteende. Inte heller tycks någon i motorcykelklubben önskat livet ur rånaren, tvärtom var det en mycket populär person där.

Kanske hade motivet till mordet ingenting alls med rånet att göra.

—————————–

Jag är mycket förtjust i Mari Jungstedts sätt att skriva. Jag tror att den skrivstil som just författare med journalistisk bakgrund har passar mig. Den är effektiv, informativ och drivande utan att blomma över.

Jag tycker också att hon tecknar intressanta personporträtt. Igen ger hon tillräckligt mycket detaljer för att de ska framstå som mångfacetterade men inte så mycket att jag fråntas möjligheten att skapa min egen bild av dem i mitt huvud.

I den här boken driver hon mycket skickligt två olika tidslinjer framåt, de är snillrikt matchade och föder varandra till den punkt i boken då de båda kommer till sin upplösning.

Jag rekommenderar gärna den här boken, med ett extra plus för att den utspelar sig på Gotland.

Mari Jungstedts officiella hemsida

Mari Jungstedt ges ut av Albert Bonniers Förlag

Echo Man av Richard Montanari

En man hittas  mördad i ett av de fattigaste områdena i Philadelphia. Ganska snabbt kommer det fram att ett annat mord begåtts på exakt samma plats åtta år tidigare. Ett mord som aldrig löstes. Snart hittas fler lik, alla med anknytning till tidigare olösta mordfall.

Jessica Balzano och Kevin Byrne kämpar mot klockan för att förhindra fler mord. Men Kevin Byrne har blivit kontaktad av en person från sitt förflutna. Han försvinner från utredningen och beter sig underligt, så underligt att till och med Jessica blir fundersam.

Mycket i utredningen tyder på att gärningsmannen måste ha kontakter eller till och med själv arbeta inom rättsväsendet. En polis skulle gärna se att Kevin Byrne blev misstänkt för att rädda sitt eget skinn i ett annat fall.

——————————–

Richard Montanari håller fast vid sin egen stil. Komplicerade seriemördarutredningar med hög spänning och flera oväntade vändningar.

Polisutredningen har alltid huvudrollen i hans böcker, men för varje bok får vi fler inblickar i Jessica Balzanos och Kevin Byrnes liv. Det är välbalanserat och skickligt gjort. Så skickligt att jag börjar ifrågasätta mina egna sympatier och leds in på villospår.

Enda anledningen till att jag inte skulle rekommendera den här boken till vem som helst är att den innehåller en hel del våld. Men om man klarar av sånt är det är en riktigt bra bok som jag gärna rekommenderar.

Richard Montanaris officiella hemsida

Richard Montanaris tre första böcker om Byrne och Balzano finns på svenska från Norstedts

The Drop av Michael Connelly

Harry Bosch jobbar fortfarande kvar hos polisen med så kallade ‘kalla fall’. Fall som tidigare inte kunnat lösas men där dna-tekniken nu kan ge nya ledtrådar.

För Bosch finns det inget mer tillfredsställande än att kunna ta fast en mördare som trott att han kommit undan eftersom så lång tid har gått sedan brottet begicks. Men Bosch börjar bli äldre och närmar sig den dag då han måste gå i pension – The Drop.

Trots att detta oroar honom är han på helspänn och mycket angelägen att något fall ska ges till honom när månadens dna-fynd kommer in. Och han får ett fall, men inte för att han var den som skickat in dna för testning.

Det resultat som kommit fram verkar först helt rimligt. Ett blodspår från ett våldtäkts- och mordfall har kopplats till just en våldtäktsman. Problemet är att han bara var åtta år gammal när det brottet begicks. Har någon polis råkat skicka in fel bevismaterial, har laboratoriet gjort ett misstag eller finns det någon annan förklaring?

Bosch har dock inte hunnit mer än börja försöka hitta en förklaring när han blir kallad till ett aktuellt dödsfall. Den tidigare polishöjdaren Irvin Irving som numera blivit lokalpolitiker som bland annat drivit igenom budgetneddragningar för polisen har begärt just Bosch som utredare.

Den man som fallit till sin död från sitt hotellrum på Chateu Marmont var nämligen Irvings son. Irving är övertygad om att hans son har blivit mördad.

Bosch blir beordrad att prioritera Irvings död, men han kan inte släppa den utredning som tyder på att någon mördat kvinnor i trettio år och kommit undan med det. Frågan är om han kommer kunna lösa något av fallen innan polisen bestämmer sig att droppa honom.

—————————-

Det finns egentligen inte så mycket jag kan skriva om den här boken som jag inte redan skrivit om andra av Michael Connellys böcker. Jag är ju en stor beundrare både av Michael Connelly och Harry Bosch.

Någonting i Connellys sätt att skriva gör att jag omedelbart dras in i berättelsen och sedan helst inte släpper boken förrän den är slut. Det var samma sak med den här boken.

Att den dessutom handlar om två fall som är komplexa och leder i oväntade riktningar, något som kräver läsarens uppmärksamhet för att hänga med och åtminstone hålla jämna steg med Bosch är bara en fördel i mina ögon.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken.

Michael Connellys officiella hemsida

Michael Connelly ges ut på svenska av Norstedts

Juldagen 2011

På juldagen åkte Steven och jag ut till min mamma och pappa för att umgås med dem, min farbror och min syster med familj.

Som vanligt hade mamma dukat vackert och lagat fantastisk mat. Bland annat fick vi en jättegod ädelostpaj till glöggen som det bjöds på innan det var dags för middag.

Av olika anledningar slutade jag tydligen att fotografer efter ett tag och det finns inga bilder på den fantastiska ostbrickan eller den uppfräschande fruktsalladen.

Men jag lyckades ta ett kort på årets julpussel. Det är en annan sak jag kan sakna från jularna hemma. Pusslet som kunde få flera av oss att sitta till långt in på nätterna och granska färger och former för att få alla bitar att passa ihop.

I år hann jag iallafall lägga några bitar. Även om jag försökte lura i väg Viktor från vuxenpusslet med några mer lämpliga för hans ålder. Något som för övrigt inte lyckades särskilt bra, det stora pusslet med de små, små bitarna var alldeles för spännande.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jobbigt

Jobbigt är när jag vaknar och är så kissnödig att det känns som om jag skulle spricka vilken sekund som helst.

Och jag hör hur Steven sitter på toaletten och vänder blad i en tidning i lugn och ro.

Men jag kniper för jag borde egentligen inte vara vaken eftersom klockan knappt är sex på morgonen och även jag kan uppsaktta att få en lugn stund på hemlighuset.

När han äntligen spolar breder hoppet ut sina vingar och lyfter triumferande i tanken att snart, snart är det min tur och inte ens ljudet av vattnet som spolar i handfatet får mig att misströsta.

För i den situationen är ljudet av rinnande vatten egentligen det sista jag vill höra.

Så när det jag hör istället för det efterlängtade ljudet av dörren till badrummet som öppnas är hur Steven kliver i badkaret och vattnet från duschen börjar strila gör hoppet en störtdykning rakt ner på min stackars blåsa och jag börjar undra om en urinblåsa faktiskt kan spricka och vad som egentligen skulle ta längst tid: För Steven att bli färdig i badrummet eller för mig att klä på mig och ta mig till någon offentlig toalett.

För Steven tycks aldrig bli färdig i badrummet. Först duschar han i en hel evighet och sedan vet det tusan vad han gör för det tar lika lång tid till innan han äntligen kommer ut ur badrummet.

Fast när jag slänger ett öga på klockan samtidigt som jag hoppar ur sängen för att sprinta ut till badrummet ser jag att det inte ens gått tio minuter sedan jag först vaknade. Jag brukar ju ockupera badrummet betydligt längre än så.

Även om blåsan inte sprack den här gången tror jag iallafall att jag ska kika lite på Hemnet och se om det möjligen finns någon bostad vi kan ha råd med som har minst två badrum.