Precis vad jag behövde

Efter att ha ägnat dagen åt trilskande excelfiler och väntan på en databas som aldrig kom drog jag i väg på After Work på Marie Laveau med min gamla klasskompis och Malin.

Min klasskompis var sig precis lik. Kanske lite coolare än i plugget. Nu har han den där avslappnade jeans, väst och kavaj-stilen. Med tuffa glasögon.

Han var en riktig gentleman också. Och hängde glatt med i samtalet trots att Malin och jag kanske halkade in på lite väl personliga områden. Det blev verkligen en toppentrevlig och uppiggande kväll.

Maten var förresten riktigt god. Fast om man vill prova deras hamburgare, som vi hade tänkt göra, måste man sitta ute i baren och inte i restaurangdelen som vi gjorde.

Svårare än vanligt

I kväll ska jag träffa en gammal klasskompis.

Jag har inte träffat honom på säkert 10-20-30-miljarder år.

Alltså har jag inte träffat honom sedan jag var ung, vacker och smal.

Jag avskyr att träffa människor som minns mig på ett annat sätt än jag ser ut nu.

Jag har ju redan från början problem med att hitta kläder att sätta på mig som jag trivs i.

När jag behöver en klädsel som trollar bort miljarder år och ungefär lika många kilon är det ju helt omöjligt.

Kanske skulle jag konvertera till islam lite snabbt och komma iklädd burka?

Fast jag tror inte restaurangen vi ska till serverar halal. Och det kan ju hända att jag vill inmundiga något alkoholhaltigt.

Det får väl bli min gamla vanliga klädstil. Jag får öva in ett extra bländande leende som kan dra till sig all uppmärksamhet.