Kvällens misstag

Jag tycker att jag varit duktig i dag. Jag deltog i städdagen, jag har pysslat lite här hemma och i kväll har jag tvättat.

Jag tyckte därför att jag förtjänade att få se en film som jag visserligen sett förut men råkar gilla: Holiday.

Men så när tiden började rusa i väg och filmen knappt verkade ha kommit i gång tittade jag efter hur länge den skulle hålla på.

00.45!

Så otroligt irriterande sent. Det går bara inte an att stanna uppe så länge i kväll. Det blir svårt nog att vara alert på ett heldagsmöte i ett mötesrum utan dagsljus ändå.

I en blå container

Eftersom vi inte längre har något grovsoprum hade styrelsen beslutat att ta hit en container i samband med höststädningen. Både för det skräp som städningen skulle ge upphov till och det som vi medlemmar eventuellt skulle vilja slänga.

Så jag och Steven slängde en del som vi rensat ut när vi städade källarförrådet för ett tag sedan.

Problemet med containrar kan ju som bekant vara att man går dit för att slänga saker men kommer hem med mer än man slängde.

Jag har ju länge funderat på vad jag ska ha för stolar i köket. Ett alternativ har varit Arne Jacobsens Sjuanstolar. Men de är ju så förtvivlat dyra.

Det var därför omöjligt att låta de sex svarta sjuankopior som en av grannarna tänkte slänga gå i den blå containern. Istället fick de flytta hem till oss. Så får vi se om vi trivs tillsammans.

Kall om rumpan

Det var verkligen ruggigt väder i dag. Genomgrått och med duggregn som kom och gick.

Trots det har jag tillbringat ett antal timmar utomhus.

I dag var det nämligen dags för höststädning i bostadsrättsföreningen.

Det gick hyfsat smidigt, även om det förstås är samma människor som ställer upp och samma människor som saknas varje år. Med undantag för några nyinflyttade förstås som var med för första gången.

Efter genomfört arbete avslutade vi med varmkorv och bröd. Då önskade jag att jag haft kameran med mig. De hade nämligen ordnat pølser, allså riktigt röda varmkorvar.

Och det är något särskilt med grått väder som får färger att poppa, den röda korven med en sträng av senap i ett korvbröd såg ut som en riktig färgexplosion.

Men den doftade så lockande och var så efterlängtad efter ett gott dagsverke att jag inte kunde förmå mig att springa upp efter kameran innan jag stoppade den i munnen.

Hemma igen kände jag det som inte märks när man håller på. Nämligen att jag blivit ganska genomfrusen. Och har man väl blivit kall om en rumpa i min storlek tar det ett tag att bli varm igen.