Från mörker till mörker

De senaste två dagarna har varit fantastiskt vackra.

Blå himmel och sol. På eftermiddagarna är ljuset alldeles underbart.

Jag har suttit på mitt jobb och tittat längtansfullt ut genom fönstret.

Jag skulle så gärna få bege mig ut i det där ljuset på jakt efter fina motiv att fotografera.

Men jag hinner aldrig ut i det där sköna ljuset.

Det är för mörkt innan jobbet och för mörkt när jag kommit hem från jobbet.

Kanske i helgen. Det är inte långt kvar till den nu.

Ju mörkare det blir, desto mer längtar jag till helgerna.

Sån tur hade inte jag

När jag kommer hem från jobbet har jag oftast hyfsat bråttom till toaletten. Jag bara är sån.

Härom dagen när jag kom hem tog det ett litet tag att hitta parkeringsplats.

Och när jag väl hittat en visade sig närmaste parkeringsautomat vara ur funktion så jag travade bort till nästa.

Där stod redan en karl med toppluva och höll på att betala. Det gick inte så bra för honom. Fast han tryckte på beloppsknappen för att betala mer reagerade inte maskinen.

Min tes, som jag föreslog, var att det berodde på att han tagit ur betalkortet redan. Han fnös åt mig och påstod att så gjorde han minsann alltid och att det minsann stod på maskinen att man skulle göra så.

Jag sa inget mer till honom utan lät honom gå därifrån med en parkeringstid som var mycket kortare än han tänkt.

Under tiden hade en cyklande ung man kommit fram till parkeringsautomaten och när surtypen (inte jag, han med toppluvan) var färdig säger cykelkillen andfått till mig:

– Kan jag gå före dig?

Jag förstår inte det där. Varför tar folk för givet att de har mer bråttom och en bättre anledning till att ha bråttom en andra?

Så jag frågade varför han skulle få göra det.

– För att du ser snäll ut och säkert skulle låta mig gå före.

Stackarn var ung och jag höll tillbaka för att inte förinta honom med den flammande blick som längtade efter att få skickas iväg från mina ögon.

Till slut kom det fram att han sökte något jobb. Jag kan bara anta att han sökte jobb som cykelbud och skulle bevisa hur snabb han var genom att ta ut p-lapper ur p-automater på olika ställen.

Han fick iallafall gå före och jag hann på toaletten ändå innan en olycka hände och allt det här var egentligen bara en onödigt lång förklaring till varför jag bara måste länka till Spader Madames inlägg Konversation i en kassakö på Konsum Kista vid lunchtid.

Innan jag läste det var jag på ett ganska så truligt humör, men nu  är jag sprallande glad.

Förresten så står det inte alls på parkeringsautomaten att man ska ta ut kortet innan man tryckt på värdeknapparna. Snarare är det så att när man tryckt på värdeknapparna och inte bett om ett kvitto så säger den slutligen att man kan ta ut sitt kort. Det som står på parkeringsautomaten är att man inte ska glömma sitt kort. Det är en helt annan sak. Så det så.