Utan återvändo

Det är väldigt praktiskt och lite magiskt det här med check-in via internet.

Men lite otäckt också.

Det är som om man försätter sig i en situation utan återvändo redan 24 timmar innan detta tillstånd egentligen borde uppstå.

Nu är det väl bara att bita ihop och verkligen åka i väg till Island. Hur jag än mår och känner det i morgon.

Ge mig ord!

Jag slåss just nu med en mastodontexcelfil.

När rutor, siffror och formler börjar dansa framför ögonen på mig och förlorar all mening tar jag en liten paus och kastar jag mig ut bland mina favoritbloggar.

Men det är nästan ingen som skrivit något nytt sedan i morse.

Vad gör bloggare hela dagarna egentligen? Jobbar?

Mina favoritbloggare borde få betalt för att blogga.

Jag behöver deras ord som en energikick så att jag orkar dyka ner bland alla siffror igen.

Hostar en sover ingen

Steven  är dunderförkyld. Eller åtminstone så där nära döden sjuk som bara förkylda män blir.

Hans hosta är onekligen läskig.

Jag tyckte verkligen synd om honom. Ända tills han gick ut och rökte vill säga. Då flög en stor del av mina sympatier i väg med cigarettröken.

I dag ligger han hemma och är sjukskriven. Sover säkert sött.

Något jag inte alls gjorde i natt på grund av hans hosta.

Jag sitter ändå här på kontoret, grå och hålögd. Jag har faktiskt redan hållit en presentation nu på morgonen.

Nu ska jag försöka hitta lite energi att påbörja ett stort excelarbete.

Lite kaffe kanske?