Dagens restaurangbesök

I dag blev det en favorit i repris: Wagamama. Johanna hade inte varit där och tände till så fort jag sagt nudlar.

Efter en dryg timmes promenad i 22 graders värme eller mer gick en flaska kylt rosévin ner ganska lätt.

Vi tog in edamame, ångkokta sojabönor med salt. Johanna beställde någon slags nudelsoppa och ebi katsu.

Jag testade duck gyoza som var fantastiskt goda, smakade lite som de små paket man gör själv när man beställt crispy duck på en kinarestaurang i Londen.

Jag provade också stekta udonnudlar med kyckling marinerad i ingefära, vitlök och och citrongräs. Fräscht och gott.

Sedan drack vi varsin färskpressad fruktjuice på äpple, apelsin och passionsfrukt.

Varje gång jag äter på Wagamama tänker jag att jag måste gå dit oftare. Maten är alltid god och inte särskilt dyr, servicen bra och jag känner mig aldrig så där äckligt mätt som man kan känna sig efter annan mat.

Dagens kompis

Fina Johanna. Som var anledningen till att jag faktiskt tog mig upp ur soffan via duschen ut på stan, åkte tunnelbana två gånger och promenerade i mer än en timme.

Själv åkte hon bara tunnelbana en gång. Kanske för att jag påpekade att jag efter den första tunnelbaneturen kände hur svininfluensa, vinterkräksjuka och tuberkulos börjat härja i kroppen.

Jag hoppas hon hade lika trevligt som jag. Hon kom iallafall hem med en del shopping, bland annat ett par skor.

Dagens ironi

Så småningom fick jag fart på dödköttet och gjorde mig i ordning för att ta mig ut bland folk.

Dock hade klockan hunnit bli så mycket att jag bestämde mig för att inte ens försöka hinna till Passexpeditionen.

Så det var ju självklart att när jag såg mig hallspegeln innan jag stack i väg tyckte att jag såg ovanligt snygg ut.

Med mina mått mätt alltså.

Håret var ovanligt fylligt, luggen hade precis rätt längd, sminket var lyckat och jag såg pigg ut.

Men då var det för sent att ändra mig.

Världens mest svårstartade människa

Det verkar vara fint väder ute.

Jag har miljoner saker att göra.

Eller, ni vet, många.

Bland annat vill jag ner på stan.

Till passexpeditionen.

Och för att shoppa.

Och viktigast av allt för att träffa Johanna.

Men jag kommer inte i gång.

Till råga på allt har jag ätit frukost.

Vilket betyder att jag måste vänta på att få gå på toaletten.

Innan jag hoppar in i duschen.

Lite kaffe kanske kan skynda på processen?

Fast då måste jag förstås resa mig ur soffan och gå ut i köket.

Kanske om en stund.