Dusty pink

Eftersom det nu är så att man inte kan ha för många rosa skor.

Och eftersom en flicka inte kan gå omkring i gymnastikskor året om.

Hur rosa och fina de än är.

Beställde jag ett par brogueskor i lack från Vagabond.

I dag fick jag hem dem.

De är snudd på inte alls rosa, men ändå så fina.

Problemet är bara storleken.

De är mer än tillräckliga på längden, men sitter alldeles för hårt över foten.

Kan man lästa lackskor?

Hoppet är det sista som överger människan

En av mina favoritbloggerskor meddelade i går att hon skulle ta en bloggpaus till på måndag.

Tror någon att det hindrat mig från att besöka hennes blogg flera gånger redan i dag?

Om man ville vara elak skulle man kunna säga att jag måste vara trögfattad.

Jag föredrar att se det som att jag vägrar att ge upp hoppet.

Hon är ju ändå kvinna och det är ju kvinnans rätt att ändra sig.

I hissen händer det

Numera tar jag en till brädden full mugg med caffe latte med mig tillbaka till min plats efter lunchen.

Därför brukar jag ta hissen.

I hissen finns en spegel.

Vis av erfarenheten tenderar jag passa på att bränna av ett riktigt grin mot mig själv.

För att kontrollera att ingenting av lunchen valt att sitta kvar mellan mina tänder.

På sistone har jag märkt att det där grinet nog är ganska skrämmande.

Till och med för mig själv.

För när jag gör det börjar jag prata klickspråket med mig själv.

Jag har ingen aning om vad jag säger.

Antagligen att jag är en idiot som står och visar tänderna.

Men jag hade iallafall ingenting mellan tänderna. I dag.

Förvånande

I morse var jag helt säker på att det var en av mina kollegor jag hörde på radion.

Det var förvånande både för att det kändes ganska otippat att han skulle vara med på radion och för att det han pratade om inte var något jag kopplade ihop honom med.

Det visade sig att det inte alls var min kollega utan Dolph Lundgren.

Det i sin tur var förvånande eftersom jag fortfarande inte vant mig vid att Dolph Lundgren pratar svenska utan amerkansk brytning.

Som han gjorde då när han varit i Hollywood ett helt år.

Men det var också förvånande eftersom Dolph Lundgren inte är ett dugg lik min kollega.

Viktig lärdom: Röster säger ingenting om en persons utseende.

Min kollega ser bra ut. Det är inte det. Han ser bara inte alls ut som Dolph.