När man talat om trollen

Innan min vän kom hit hade hon hälsat på sin mamma i Sollefteå. Det var i Sollefteå vi lärde känna varandra och min släkt på pappas sida bor fortfarande där.

Så hon nämnde att hon sett kort från en bussresa hennes mamma gjort där bland annat min farbror Jan och hans flickvän Hjördis var med.

Efter att hon åkt hem i dag for Steven och jag iväg och handlade lite. Sedan tänkte jag lägga mig och vila en liten stund.

Jag hade precis lagt mig när Steven ropade mitt namn.

Din favoritfarbror är här!

Vilka var det som kom på oväntat besök om inte min farbror Jan och Hjördis. De skulle på konsert med Benny Anderssons Orkester i Örnsköldsviks Folkets Park och tog en sväng förbi för att se om någon var här.

Lika men olika

När jag skulle köpa palsternacka till rotsaksblandningen tyckte jag inte att en plastinpackad dylik från Spanien kändes så lockande.

På en skylt snett ovanför stod det Palsternacka, svensk och nedanför där låg det något som såg ut som palsternacka.

De var lite tjockare och avhuggna i båda ändar, visserligen också plastinpackade men om de nu var svenska kändes det iallafall lite bättre.

Så jag plockade åt mig tre ganska rejäla av det som jag trodde var svenska palsternackor.

Vid förberedelserna av maten var det jag som skrubbade och skalade medan min vän skar rotfrukterna i bitar. Hon var lite snabbare än jag så jag fick skynda på lite.

När jag skalade palsternackorna tänkte jag att de inte luktade riktigt som jag förväntade mig. De hade en lite skarpare doft än jag mindes att palsternacka skulle ha.

Men jag hade inte tid att tänka så mycket på det utan skalade på och lade på hög för att skäras i bitar.

Så blev det palsternackornas tur att hamna på skärbrädan. Varpå min vän säger:

Men… Det här är ju inte palsternacka. Det är pepparrot.

Som tur var hade inte Steven hunnit dricka något vin ännu och gjorde en snabbutryckning till affären och ordnade riktiga palsternackor.

Spanska. Men bättre det än pepparrot.

Och i morgon har vi bjudit över grannarna på lite vin. Då ska de få snittar gjorda på mjukt tunnbröd, rökt lax och pepparrotsröra.

Efter det har vi nog bara två och en halv pepparrot kvar.

Ugnsrostade rotsaker

  • Potatis (gärna färskpotatis)
  • Morötter
  • Rotselleri
  • Palsternacka
  • Rödlök

Skala eller skrubba och skär i bitar av liknande storlek

Lägg i långpanna eller annan ugnsfast form

Blanda:

  • 1/2 dl olivolja
  • Saften från en citron
  • 2 msk honung
  • 3 klyftor vitlök, pressade
  • 2 tsk sambal olek
  • 1 tsk salt
  • 1 krm svartpeppar

Häll blandningen över rotsakerna och blanda om, vi saltade lite extra med flingsalt

Tillaga i ugn i 225 grader i cirka 20-30 minuter, eller tills rotsakerna känns och ser färdiga ut

Suveränt gott till grillat, gärna med en enkel sås av fetaost och creme fraiche till

Dagen F som i finbesök

Vi hade till och med satt mobiltelefonen på väckning. Fulla av förväntan hoppade vi upp, duschade, tvättade håret och gjorde oss fina.

Vi plockade i ordning lite och efter att hon ringt och sagt att hon var på väg kontrollerade vi på GPS-en när hon skulle kunna tänkas anlända. Inte förrän om drygt två timmar.

Så vi tog det lite lugnt.

Plötsligt ringde hon igen och var i princip framme. Hon och hennes röda racerbil hade klarat sträckan på halva tiden.

Vi träffades inne i Ö-vik där vi fikade på Wayne’s uteservering på Stora Torget. Vi pratade och lyssnade på ett sällsynt lamt gäng gatumusikanter.

Därefter handlade vi och for hem till stugan där vi först högg in på den flaska rosévin som hon hade med sig och sedan en som vi hade.

Någon gång där mellan roséklunkarna började vi förbereda middagen. Vår fina gäst och jag förberedde ungsrostade rotsaker och en fetaostsås. Steven grillade fransyska och fläskfilet.

Maten blev riktigt lyckad och vi åt den och drack ännu mer vin. Av någon anledning blev inte så många fler fotografier tagna efter det.

Efter ett tag flyttade vi in och uppdaterade varandra om alla gamla gemensamma vänner, och tjuvkikade lite på några av dem på Facebook gjorde vi visst också om jag minns rätt.

Klockan blev mycket och till slut gick vi och la oss. Tydligen sov vår gäst överraskande gott, vilket ju var bra. Men för att säkerställa att hon ska vilja komma och hälsa på igen gjorde jag riktig Bed&Breakfast-frukost.

Jag är så glad och tacksam att min vän ville köra hit och hälsa på fast hon bara hade en dag. Vi bor alldeles för långt ifrån varandra, men nu har två av hennes barn flyttat till Stockholm så chansen finns att vi kan ses lite oftare.

Men jag vet att det är min tur att ta mig hem till henne och jag lovar att jag ska göra det.

Inte när vi har främmande

Är det bara i Norrland som man använder begreppet ‘att få främmande’?

Jag minns när jag var liten och vi fortfarande bodde här uppe. Det var något stort det där, att få främmande.

Det städades och bakades. Alla skulle ha fina kläder på sig och vi barn skulle uppföra oss.

När vi väl fick främmande alltså.

Det är därför som jag inte bloggade i går. Man får ju inte blogga när man har främmande. Det vore oartigt.