Söndagskarma – på tv och i Birkastan

När jag och Steven var i Nykvarn sist såg Malin till att jag fastnade för Kanal 1s tv-serie Downton Abbey. Själv har jag en stående date med J B Fletcher på lördagskvällarna så jag hade inte börjat titta på riktigt.

Eftersom jag inte vill dumpa J B bara så där, hon stått mig bi många lördagskvällar, brukar jag titta på reprisen av Downton Abbey på söndagsmorgonen. Steven ligger oftast fortfarande och sover då.

Den är ganska händelserik, den här tv-serien. Spännande och ibland lite grym. I morse var det flera stycken som drabbades av karma. Det intressanta var dock att de som jag upplever som verkligt onda inte, åtminstone inte ännu, råkat ut för några kännbara effekter av sina elaka handlingar.

De som egentligen är ganska goda människor men som ger efter för en ingivelse att vara elak, de fick tillbaka flerfalt. Jag fick ont i magen både av det de gjorde och det som sedan drabbade dem. Och är förstås nu ohjälpligt fast i serien, för hur ska det här ordna sig egentligen?

Sedan innan det var dags att inleda tvättpasset kämpade Steven och jag mot vår egen karma. Vi försökte hitta ett nytt ställe här i kvarteren att inta en mysig och god söndagsbrunch. Vi tittade in på ett flertal trevliga ställen men det var fullt överallt.

Så vi hamnade till slut på Bönor & Bakat. Igen. Vi hade vår allra första date där och har nu varit där så många gånger att de vet vad vi vill ha innan vi själva hinner säga det.

Och det är väl inget fel på att ha ett stamställe. Men nästa helg har vi det sena tvättpasset och då tänker vi försöka ta oss ner på stan för en brunch på ett nytt ställe. Rekommendationer mottages tacksamt.

Never Look Away av Linwood Barclay

David Harwood arbetar som reporter för The Standard i Promise Falls där han bor med sin fru Jan och deras fyraårige son Ethan. Arbetet på tidningen har förändrats med den ekonomiska krisens inträde, delar av rapporteringen har förlagts till Indien.

Men än så länge har David sitt jobb kvar och just nu är han en politisk skandal på spåren. Ett stort företag som driver privatägda fängelseanstalter vill köpa mark och öppna en anläggning i Promise Falls. David samlar bevis till en avslöjande artikel men ägaren av företaget i fråga visar sig betydligt mer hänsynslös än vad David kunnat föreställa sig.

Trots det som pågår på i jobbet tar David en dag ledigt. Hans fru Jan har inte varit sig själv på sistone, hon har känt sig deprimerad och pratat om att David och Ethan skulle ha det bättre utan henne. Så nu ska de tillbringa en dag tillsammans som familj. En avslappnad och rolig dag på ett stort nöjesfält.

Men de hinner inte mer än in i parken förrän saker och ting händer och deras liv förändras för alltid.

—————————-

Linwood Barclay har blivit den författare som jag alltid rekommenderar när någon vill läsa en bok som är så spännande att den inte går att lägga ifrån sig. De tre tidigare, fristående böcker som han skrivit är några av de mest välskrivna thrillers jag läst. Ett väl avvägt tempo kombinerat med fantastiska, men ändå trovärdiga intriger.

Nu när jag läste den här fjärde boken kände jag dock att upplägget var lite för bekant. Jag visste vartåt det barkade och kunde inte hjälpa att jag undrade om jag verkligen orkade gå igenom det som jag misstänkte skulle komma.

Dessutom är boken berättad med omväxlande perspektiv vilket gjorde att jag som läsare visste mer än huvudkaraktären och därför tyckte att den personen var lite godtrogen och korkad som inte såg igenom det bedrägeri som var i spel.

Men trots det fortsatte jag läsa och var ganska snart fast i handlingen. Den här var minst lika spännande som de tre tidigare och innehåll trots allt en hel del överraskningar.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken till den som vill ha en bladvändare att läsa med andan i halsen.

Linwood Barclays officiella hemsida

De två första böckerna finns utgivna på svenska av Kabusa Böcker

Så här tyckte Bokhora om Never Look Away

Vad är poängen?

Vad är poängen med sommartid när det ändå inte är sommar? Jag tycker knappt att det är vår. Det ligger snö kvar och de säger att det ska snöa igen i natt.

Så varför ska jag var tvungen att stiga upp en hel timme tidigare än vanligt? Hade jag velat stiga upp en timme tidigare hade jag bott i Finland.

Jag känner att hela den här sommartidsomställningen knappast kommer att göra mig till en gladare och vänligare människa. Åtminstone inte den kommande veckan.

Jag hade ju redan ont om tid och så stjäl de en hel timme. Dålig stil. Inte får jag tillbaka den heller förrän sent i höst.

Det är som med skatten. De snor åt sig för mycket och långt senare får man det tillbaka. Utan ett endaste litet tack eller förlåt. Och jag är tillräckligt dum för att bli glad för att jag får ett litet extra tillskott lagom till sommaren.